Medvetenhet innebär existentiell och psykologisk framgång

Att identifiera sig med sina tankar och åsikter skapar ett intellektuellt jag - egot. Egot är ett falskt jag som bygger sin existens på separation och psykologisk tid. Tankarna pendlar mellan det förflutna och framtiden eftersom i nuet kan inte egot existera, detta ger upphov till psykologisk tid. Egot skapar en barriär som förhindrar människan att komma i kontakt med källan till allt som existerar - en separation blir resultatet. Egot försöker alltid hitta fiender att skapa negativitet ikring. Ju starkare den blir desto mer objektifierade blir föremålet för de negativa tongångarna. Ett klassiskt exempel är nazismens judeutrotning men samma sak ser vi t.ex. i vår tid när extremister dödar andra i tankeillusionen "vi och dom". Vanligt folk inser inte att de kan vara i samma destruktiva strömningar när de finner skäl till att söka negativitet i andra. I vardagen blir vi ibland irriterade på varandra, i detta negativa tillstånd är vi omedvetna och handlar därefter och kan skada varandra psykologiskt eller psykiskt. Allt detta är en gradskillnad av samma sak. Orsakerna går alltid att finna och motiven blir starka i egots värld eftersom det stärker den falska identiteten. Och man får mer av det man fokuserar tankarna på och det vi sänder ut kommer alltid tillbaka. Livet är intelligent och vi formas alltid på basis av de vi är i tanke och handling. Ditt liv är perfekt i alla stunder.
 

Detta falska jag är ihärdigt och listigt och har otaliga vägar att hålla dig kvar i sitt grepp. Det tolererar inte stillhet och söker hela tiden skäl till tankeverksamhet. Det går inte att stoppa tankarna mer än tillfälligt för vanliga människor eftersom de är slavar under intellektet - Försöka stoppa tankarna i fem sekunder. Svårigheten ligger i identifieringen med intellektet som är stark och därmed dominerar egot närmast fullständigt.

Människor försöker undkomma egots dominans via alkohol, andra droger, sexmissbruk men det är bara en annan version av omedvetenhet. Inget av detta leder till flykt mer än tillfälligt och det kommer alltid bakslag. Skapa den grundläggande medvetenheten genom att observera tankarna - vad tänker jag i denna stund? I samma stund som du ställer frågan växlar ditt fokus från intellektet till den större medvetenhet som finns där bortom. För ett ögonblick var du helt medveten. I nästa stund kanske du åter är förlorad i tankeströmmen och än en gång vandrar som i en dröm. De flesta har ingen aning om skillnaden och vandrar genom hela livet från ena tanken till den andra - detta leder till omedvetenhet. För en omedveten människa ter sig dessa rader som ointressanta, konstiga och kanske väcker de negativa känslor. Innehåller är nämligen ett hot mot egot och egot sätter etiketter på innehåller för att kunna avfärda det.

En människa utan ego lever i frid, harmoni och enhetskänsla med allt och alla. Detta är grunden till alla religioner och andliga läror. En människa utan ego benämns t.ex. Upplyst. Få människor har nått det tillståndet men ändå är upplysning det mest naturliga för en människa.
Vore mänskligheten utan egon skulle världen vara ett paradis - mänskligheten skulle se sig själv i allt annat och en total kärlek skulle genomsyra alla handlingar. Tills dess kommer vi möta de prövningar som krävs för att transformera våra medvetandetillstånd. Det är oundvikligt eftersom vår existens syftar till utveckling och förändring. I den evolution människan befinner sig i är ett mål befrielse från egot. Stora religioner som t.ex. den ursprungliga kristendom och buddhismen hade/har detta som kärna.

För att bygga något nytt måste det gamla upphöra existera. I den mänskliga naturen präglad av egot innebär förändring rädsla, rädsla för det okända. Egot vill ha kontroll och utan kontroll blossar rädslan upp. I vardagen kan vi uppleva det som ilska när vi tappar kontrollen i en situation.

En benägenhet att förändras kommer ur lidandet eftersom det är först då vi är beredda att öppna oss, överge och skapa något nytt.

Den bästa vägen att möta det livet bjuder på är i acceptans. En acceptans försvagar egot eftersom motståndet upphör. Motstånd innebär ju mycket tankar " så här ska det inte vara". I ett accepterande tillstånd får du kontakt med den djupare medvetenhet som är du och ur detta spirar de bästa besluten och handlingarna. Acceptans är inte overksamhet utan förhållningssättet till det som sker. Motsatsen är motstånd som tar energi och skapar omedvetenhet. Egot älskar omedvetenhet eftersom det är samma sak som identifiering med intellektet, dvs. egot. Vill du gör det bästa av din tillvaro så möter du dagen med acceptans. Det ligger nära till hands att tro på livet för tror du på livet vågar du acceptera och därmed finns inte grunden till motstånd = lidandet upphör.

Allt lidande har till syfte att skapa medvetenhet. Du själv skapar din livssituation utifrån den medvetandenivå du befinner dig på. Du kan aldrig möta en utmaning som inte gagnar dig i slutänden. I hettan smides järnet och det är kärnan i hela din tillvaro.

Ökenvandringen är över liksom dess efterdyningar

Min ökenvandring är över och även dess efterverkningar, efterdyningar eller vad det du bäst kan benämnas. Så har det varit ett bra tag. Livet går vidare, definitivt inte fritt från utmaningar men den allt omfattande pressen som präglat hela min tillvaro är borta.

När jag en gång beslöt mig för att skapa en blogg så var huvudsyftet att beskriva min existentiella resa, den utveckling som pågått under flera år. Enbart huvuddragen, mina tolkningar, mina slutsatser som ibland jämförts, som jag ifrågasatt och vänt ut och in på många gånger. Ett område jag då och då återkommit till i bloggen är min ökenvandring eftersom det har så att säga varit så mitt liv genomlevts och jag har skrivit ett par längre inlägg om detta. Det är en benämning på en andlig transformation då livet antar mycket torftiga former samtidigt som utmaningar och omfattande prövningar avlöser varandra och hur det ter sig är individuellt. Utmaningarna manar oss i det tysta att stanna upp, förändras, utvecklas, tänka på ett nytt sätt, få erfarenheter, bli mer sanna bortom intellektet osv, osv. En ökenvandring är en längre period då individen prövas, tvingas till förändring, utvecklas långt bortom vad en "normal" tillvaro erbjuder. Det är tufft men det blir inte värre än man kan hantera det, även om det inte känns så ibland. Men det finns också tillfällen då den andliga utvecklingen tar tydliga språng, plötsliga insikter fyller en med en glädje som inte liknar det som vi är vana vid. Jag brukar kalla det själslig glädje, omständigheterna tvingade intellektet träda åt sidan och erfarenheterna födde visdom, dvs. en kunskap som inte är teoretisk utan är helt enkelt en produkt av det som framträdde i livssituationen. Men oftast är en andlig utveckling ett upprepande, svår press och lidande, men det är lidandet som får oss att överge intellektet och intellektet kan enbart förstå det som sinnena förmedlar. Intellektet är både ett hinder och en tillgång, men alltid ett hinder så länge vi tror oss vara de tankar det ger upphov till.

Som jag skrivit tidigare antog jag att min ökenvandring var över någonstans under andra halvåret av 2014. Min livssituations prövningar eskalerade och flera års smärta verkade koncentreras vid ett tillfälle som medförde en ögonblicklig medvetandehöjning då jag avidentifierade mig från den del av den intellektuella identiteten som jag väljer att benämna "smärtkroppen" men det förekommer annan terminologi. Detta var definitivt ett mål utöver så mycket annat som omformat mig. Det finns ett särskilt inlägg om den episoden Smärtkroppen - egots känslomässiga följeslagare .

Men tillvaron fortsatte att vara prövande, dock lindrigare och allt som ofta kom jag till insikten att jag själv kunde styra över prövningarna utifrån mina tolkningar av situationerna, ungefär som jag provades hur applicerbart mitt existentiella förhållningsätt egentligen var. Återkoppling till tro på livet, acceptans, inte göra motstånd - hörnstenar i hur vi uppfattar våra liv och om vi skapar lidande eller inte. Intressant hur medveten närvaro i nuet kan transformera tillvaron, lätta upp och skapa effektivitet som inte infinner sig i det traditionella tillståndet när man går från tanke till tanke, vandrar mellan dåtid och framtid utan att egentligen vara här och nu mer än korta ögonblick, det vill säga de stunder då man verkligen lever i uppmärksamhet med möjlighet till kontakt med ens sanna jag bortom intellektuella självbilder som är falska. Nå, nu skulle detta inlägg var ett punktsättande så jag nystar inte vidare just nu.

Det här är ingen sammanfattning av min ökenvandring utan en markering för ett avslut för någon sorts kronologisk linje i bloggen. Ju närmare slutet på vandringen med dess efterdyningar jag nådde, desto lindrigare blev prövningarna och tillvaron. Men ändå hade den långa, torftiga tiden tagit ut sin rätt och jag var helt slut, ungefär som om när man kravlar sig fram i den torra öknen, det har börjat bli mer uthärdligt men bristen på vatten gör att man knappt orkar den sista biten. Om jag fortsätter i den liknelsen så visste jag att det hela skulle snart vara över men inte hur. Ett, tu, tre så föll alla bitarna på plats och den världsliga prövningen var över på några få dagar. Allt gick oerhört smidigt. "Jag fick vatten" och därefter en återhämtning som påbörjades. Inte jublade jag, inte tyckte jag livet var underbart plötsligt eftersom jag dels var mycket sliten men också för att jag känt på mig vad som skulle hända och hade tagit ut en del i förskott. Slutet fanns inte i en punkt, en enskild händelse utan snarare var det en process där det blev allt lättare att bara vara - en upplösning, frigörelse och nya pusselbitar framträdde som sen blir en grund till en helt ny tillvaro. Men framför allt betraktar jag livet med dess innehåll ur ett helt annat perspektiv, en vy som jag inte ens visste existerade. Den vyn innebär så mycket mer än tre dimensioner och det är upp till var och en att uppleva.

 

Skapa ditt liv -tro på livet och dig själv

 

Ofta återkommer jag till vikten av att tro på livet och sig själv. Det är en väg till att frigöra sig från intellektets makt och att skapa en äkta identitet och knyta an till livet, dvs. det som händer oss och medmänniskor. En tro på livet har sitt ursprung i medvetandet bortom intellektet. Det är inget som intellektet uppnår. Intellektet är begränsat till sinnesvärlden och tolkningsmodellen är fyrkantig och kan inte omfatta ett existentiellt närmande till livet. Intellektet skapar en falsk identitet (egot) på grundval av tankeprocesser och tolkas skeendet utifrån denna blir världen hotfull och negativ. Många känner nog inte igen den beskrivningen men faktum är att mycket av det vi gör, tänker och skapar runt om oss är en del av en grundläggande rädsla som uttrycker sig på olika vis - att inte bli accepterad, rädsla för att misslyckas, rädsla för våra svagheter, att inte duga, oro inför morgondagen, ilska mot händelser och andra personer, ältande över det förgångna, osv, osv.

 

Att hysa tillit till livet är svårt. Det är en andlig utveckling och det är livet som leder oss framåt. Således blir vi utmanade att - eller kanske bättre uttryckt - prövade att frigöra oss ur intellektets grepp. Det sker alltid via tuffa situationer som får oss att stanna upp, chocka oss så vi förlorar fotfästet och tvingas att använda något annat än sinnesintryck och intellektuellt bearbetande av det vi möter. Det är så medvetenhet uppstår och desto hårdare vi prövas desto mer växer vi. Egot bryts upp och en högre medvetenhet får tillträde. Ungefär som molnen skingras på himlen och solen kan bryta genom. En utveckling äger rum.

Medvetenhet om vad man tänker, en distans till tankarnas innehåll, medvetenhet om att det finns ett ego är förutsättningar för existentiell utveckling, liksom kunskapen om det sanna jaget. Egots existens bygger på tankar om åtskillnad som skapar klyftor mellan oss och omvärlden. Det innebär också en avskildhet från det som är Gud. Det berör jag inte eftersom det blir laddat med religiösa föreställningar och olika värderingar om det som är Gud. Syftet med inlägget är att belysa psykologiska aspekter ur ett mer vardagligt-existentiellt perspektiv.

Nåväl, egot anser att vi är åtskilda och medmänniskor värderas och bedöms utifrån yttre egenskaper såsom utseende, språk, åsikter osv. Egot vill oavbrutet jämföra, döma och därmed skapa distans till omvärlden. Det är så egot skyddar sin existens. 

Var ärlig mot dig själv, döm inte dig för att du uppvisar egenskaper som underhåller ett ego utan förlita dig på att du kan skapa medvetenhet som försvagar egots influens. Fördömer du dig själv så är det en negativ yttring som enbart stärker egot. Acceptera, dvs. skapa inte negativa känslor, så agerar du mer kraftfullt och insiktsfullt. Tro på dig själv och livet. Du utmanas till att bli mer medveten och tillitsfull till den visdom som genomsyrar ditt liv. Detta skapar sinnesfrid. Prova - tro på dig själv, tro på att det finns något gott i det du möter så minskar oron - egots influens avtar.

Att tro innebär inte att livet bli bekymmersfritt eftersom livet är till sin karaktär utmanade. Allt har en fram- och baksida, mörker måste finnas för att förstå ljuset. Tappar du tron överlämnar du kommandot till egot och då uppstår negativa tankemönster. När rädsla styr härskar negativiteten och livet blir destruktivt, dina handlingar skapar mer negativt. Acceptera livet, när du möter en utmaning överlämnar du dig till livet och i kraften av din tillit så blir dina handlingar därefter.