tisdag 7 oktober 2014

Terror som katalysator



Det finns ingen händelse eller situation som är isolerad från allt annat eftersom det hänger ihop. Det ena leder till det andra, en händelse ger upphov till något nytt som i sin tur blir en del av något annat. Vi är alla mer eller mindre berörda av allt som sker på vår planet och förr eller senare når konsekvenserna oss i en eller annan form. Man kan se allt det vi upplever som verkligheten som en enda organism där varje del känner helheten. Människor är förbundna med varandra kollektivt. Faktum är att även den vetenskapliga världen mer och mer är inne på det spåret. I samband med terrorangreppet mot World Trade Center i New York 2001 berördes mängder av människor världen över. Det visade sig att dessa kollektiva känslor kunde registreras av forskare. Ett antal slumpgeneratorer/mätinstrument fanns vid tidpunkten utplacerade världen över och dessa började plötsligt ge utslag den 11 september. Princeton University i USA hade under 25 år (2003) bedrivit forskning om tankens kraft och som ett led i detta fanns dessa slumpgeneratorer utplacerade. Resultatet tydde på att det finns ett globalt händelsefält som vi alla är en del utav. Vår tids vetenskap har inte kännedom om de begrepp som gör sig gällande, men man spekulerade om vi människor kanske är mentalt sammankopplade med varandra. Ja, så kan man ju uttrycka det, men existentiellt sett är vi alla manifestationer av samma sak och därmed kan vi känna allt som sker inom denna enhet. Sublimt och undermedvetet ,men ändå påverkas vi.

Forskningen företräds bland annat av ett erkänt universitet i USA men tankegångar som att vi skulle vara förenade mentalt kan vara svåra att tro på både för lekmän och vetenskapsmän. De flesta av oss är fostrade via vår kultur att inte lita på det som inte kan ses eller tas på. Hela området hör ännu till vetenskapens utmarker. Numera finns det emellertid omfattande forskning om hur vi kan påverka materia med tankens kraft och hur föremål påverkar varandra utan synlig förbindelse. Och det är knappast en nyhet hur vi påverkar våra kroppar och hälsa med sinnesstämning och tankar.

Människan och dess aktiviteter är således sammanlänkande och man kan se vår historia som en evolution där ett allt högre medvetande utvecklas. Varje enskild individs medvetandetillstånd blir en del av helheten. Eftersom vi delar medvetande på högre nivå, det som psykoanalytikern Carl Jung benämnde det kollektiva undermedvetna, samspelar vi hela tiden, även om vi inte är medvetna om det. Lägg där till att över 95% av våra handlingar har sitt ursprung i det undermedvetna så kan man ana att livet är en pågående process som vi egentligen förstår föga om. Människan dömer och anser sig veta vad som är bra eller dåligt utifrån en intellektuell begreppsvärld. Vi är ännu inte där att vi inser hur vi gemensamt formar livet. Faktum är att de mest chockerande och fasansfulla terroraktionerna kan vara de bästa katalysatorerna för vår utveckling. Som jag ofta återkommer till: människan är fortfarande en primitiv varelse och därmed ger vi upphov till primitiva handlingar.

Islamiska Staten (IS), är ytterligare en reaktion från människor som anser att de har rätten på sin sida utifrån deras tolkning av en religion, i detta fallet islam. Det rör sig dock om människors vantolkningar och en extrem inställning till samhället och de tar sig även rätten att "korrigera" allt som de anser bryta mot deras världsbild. Uppenbarligen utövar IS en attraktion på en hel del vilsna människor som är beredda att begå otroliga grymheter mot allt och alla som står i deras väg.  Det IS står för är ännu en dålig ursäkt för människor som lever i en övertygelse om att de vet vad som är rätt eller fel i grundat på Gud eller Allahs önskan. Inget nytt under solen för det har upprepat sig på alla områden i alla tider och alltför ofta i någon religions namn. IS påminner om medeltidens fanatiska korsriddare som begick vansinnesdåd i mellanöstern i Guds namn - de slaktade hela städer och uppvisade människans mörkaste sidor. Givetvis med undantag, men bevisligen blev korstågen en äldre ursäkt för andra vilsna människor att få utlopp för destruktiva krafter som finns i mänskligheten. Det finns människor som enbart väntar på tillfällen att explodera och motivet spelar mindre roll.

I en rörelse som IS finns det frustration, hat, ilska men också behov av makt, bekräftelse och känsla av tillhörighet. Så har det alltid varit i olika utsträckning i grupperingar av olika slag och det negativa är alltid starkare i destruktiva grupper. Som väl är dör de också ut snabbast. Jag är dock övertygad om att det finns flertalet individer inom IS som ganska snabbt tappar tron på den organisationen när de får bevittna det som de inte var beredda på och det som faktiskt står i bjärt kontrast till vilka de egentligen är. Och naturligtvis förekommer människor som är så pass omedvetna att de känner sig mer levande och starkare än någonsin tidigare mitt i hela denna röra av död och förintelse.

IS är destruktivt men naturligtvis fyller denna rörelse en  funktion, annars skulle den inte existera. Filmer där folk halshuggs, grymheter som begås som en del av en strategi väcker naturligtvis känslor och starka reaktioner. Nödvändiga sådana. Självklart är det beklagligt och mycket obehagligt, men vad betyder detta ur ett högre perspektiv? Jo, förändring och nedbrytandet av det som tjänat ut sin roll. De enskilda människorna såväl som berörda nationerna är en del i ett mycket, mycket större skådespel vars syfte är att göra mänskligheten mer medveten och samtidigt ge oss förutsättningarna att omvälva den värld vi lever i. Förändringen sker med de medel som speglar den nivå vi står på. Mänskligheten har nog knappast lärt sig ens att gå i en jämförelse med ett barns utveckling, därför blir verktygen därefter.

Inte vet jag hur utvecklingen kommer att fortskrida i detalj och kan enbart dra slutsatser utifrån min uppfattning hur förändringar sker existentiellt, och historien i sig är ett facit. När USA bestämde sig för att starta ett krig mot al-qaida och bekämpa det som de betraktade som ondska, slog USA även fast att man aldrig kommer att lyckas i sin strävan. En existentiell lag säger att det du kämpar emot blir bara starkare. Jaha, vad skulle USA annars gjort, kanske någon frågar sig. Ett svar är naturligtvis inte enkelt eller kortfattat annat än i sig övergripande tydlighet - al-qaida skulle inte uppkommit om det inte var en reaktion på ett inneboende "systemfel" i världen. Al-qaida, IS och andra yttringar är en reaktion och ett hjälpmedel som till syvende och sist kommer innebära något gott. Naturligtvis, hävdar jag provocerande. I den världspolitik vi ser på nyheterna anser vi oss kunna avgöra vad som är bra eller dåligt. Naturligtvis, skriver jag på nytt - varje människa har sina värderingar som både är subjektiva och i enlighet med en kollektiv mall över vad som är gott eller ont. Så ska det vara världsligt sett, men samtidigt pågår en mer övergripande verklighet där det inte finns varken bra, dålig, gott eller ont - allt bara ÄR. Allt som sker finns där för vår utveckling och fullbordan och hur skulle människan kunna avgöra vad som borde ske eller inte om hon är en del av allt detta? Men innebär det att man lakoniskt lutar sig tillbaka i tevesoffan, skakar på huvudet åt eländet och muttrar "allt är ju för vårt bästa"? Nej, och i detta ligger en intressant paradox - självklart ska vi människor reagera på det vi anser vara fel. Att ordna sig som en del av mänskligheten och livet är inte samma sak som att vara en passiv robot.

En del människor som anser sig vara andligt utvecklade sätter krokben för sig själva genom att köra huvudet i sanden och avlägsna sig från livet i en lite vilsen livsåskådning att de kan tänka sig goda eller blir mer andliga genom att acceptera att det är hål i strumporna eller att man är vegetarian. En andlig utveckling är att vara en del av livet och det världsliga samtidigt som man lyfter sig över ytan och ser övergripande samband, men fötterna står kvar på jorden. Att vara andligt medveten är inte att bo på kollektiv, enbart köpa secondhand kläder och inte ha teve hemma för att på så vis demonstrera sitt avstånd till det ytligt materiella. Så kan det naturligtvis vara men yttre attribut är enbart en fernissa för det som inte finns där. Det är skillnad på den som verkligen avsäger sig teven för den inte betyder något och den som gör det för det blir en del av en självbild. Det väsentligaste i en andlig utveckling är avidentifieringen från intellektet, dvs. inse att vi inte är det yttre i form av tankar och det materiella. En identifieringen med intellektet skapar egot, det falska jaget, som är grunden till eländet i världen. Så stöter du på någon som anser sig vara andligt utvecklad, gärna pratar om det och har spökat ut sig, rökelsen står som dimman vid Lützen i köket och enbart flummig musik kommer ur stereon, så kan du räkna med att det rör sig om en person som enbart funnit en väg att stärka egot med en täckmantel. Andlig utveckling är medvetandeutveckling och ett mer intensivt närmande till livet som sådant. Förvisso ganska ointressant, men personen som städar i trapphuset eller vd'n på ett företag kan vara precis lika andligt utvecklade. Likheten ligger i att ingen av dom är intresserad att framhäva sig själva i det yttre.

Tillbaka till IS. Människorna IS är en del av spelet livet och de är en del i förändringsarbetet som pågår i världen. De flesta med insikt i hur det står till i världen inser ganska snart att vi är i det stora hela på fel kurs. Det största hotet är inte IS eller krig utan vårt sätt att leva. Överkonsumtionen sliter ut och förgiftar planeten och det i sig är en del i grundläggande "fel" i människans sätt att vara. Det finns inga egentliga fel utan allt är en del av en evolution och utveckling och det inbegriper så kallade fel och misstag. Allt är en väg till ett mål. Människans stora utmaning är naturligtvis inte miljöförstöring eller utplåning av våra livsbetingelser. Nej, det är enbart konsekvensen att vår identifiering med intellektet. Det leder till omedvetenhet och individen ser varken sig själv eller mänskligheten i sig på rätt sätt. Den allvarligaste delen är uppfattningen om separation, att vi är åtskilda från varandra och det som är Gud. Gud är inte den skäggig karl uppe på molnen, så glöm den bilden. Det som är Gud omfattas inte med tanken och människans försök att förstå genom att göra en bild av Gud skapar enbart avstånd från den egentliga grunden.

Så människans fixering vid tankar, det ytliga skapar en märklig värld där det andliga trängs undan och det handlar om en intellektets värld där vi tror oss må bra och bli fullständiga genom konsumtion, mer av det yttre, vilket också inbegriper tankeformer om vilka vi är. Hela vår existens blir det vi ser och kan tänka oss fram till. Den världen blir en platt, livlös skenbild av den egentliga världen, där det mesta blir objekt och därmed utan andligt värde och därmed enkelt att ignorera eller förstöra. En så stor del av mänskligheten är förlorade i intellektet att människan är hotad.

Nu ska jag inte moralisera och beskriva hur vi i västvärlden överkonsumerar medan den större delen av världen har svårt att få mat för dagen. Det blir tråkigt och jag avser inte dela ut pekpinnar. Nej, världen behöver förändring och det är svårt, omfattande och det pågår just nu. Vad innebär IS för världen just nu? Intressant nog tycks delar förenas som inte annars skulle ha gjort det. Bra, för all dialog kan vara fruktbar. Det som sker är också påfrestande för flera nationer och det kan till en början ske i mindre skala som avrättandet av landsmän. Det som troligen sker framöver är överraskningar, kovändningar, omvälvningar av olika slag av både det goda slaget såväl som det onda. På sikt ser vi de stora förändringarna. IS kommer förmodligen försvinna snart, men har inte större förändringar i västvärlden skett och då menar jag grundläggande inställningar, så kommer det något annat. Ungefär som när al-qaida försvagades så kom något ännu värre - IS. Västvärlden är ungefär likadan idag som innan al-aida, kanske värre. Sker ingen förbättring, enligt vad jag skrivit om ovan, så kommer världen få uppleva allt värre slag. Liksom den gamla romarriket en gång stod för civilisering och grundandet av mycket i västvärlden, blev imperiet dekandet och stod för något negativt och försvann. Så går nu USA samma väg, som representant för ett dekadent, västerländskt leverne. USA stod från början för något gott där folk från hela världen förenades och skapade en nation där alla kunde leva fritt. Visst förekom det elände där från början som t.ex. förtryckandet av ursprungsbefolkningen, men det är också en del av givandet och tagandet. USA har som nation i sin styrka bidragit med det som gagnat världen, men idag står den tidigare storheten för degenerering, levnadssätt och kultur som i mångt och mycket stärker en livsstil som är ett hot mot oss själva och naturen. Således kommer USA drabbas av tunga motgångar, i världen men även på hemmaplan som rubbar så kraftigt att federationen upphör. Tyvärr tror jag att attentaten i New York 2001 är småpotatis jämfört med det som kan komma där t.ex. atomvapen eller annan massförstörelse används. Alla imperier och stora stater går förr eller senare under för att ge plats för något annat. Det blir en vändpunkt som innebär slutet på västvärldens långa dominans till förmån för något nytt med troligen förskjutning till Asiens förmån. Då avses inte Kina, Japan eller andra platser där faktiskt ett västerländsk levnadssätt eftersträvas. Åtminstone med grund i det ytliga, materiella överkonsumtionssamhället. Asiatiska länder lär också genomgå transformering av större slag naturligtvis. Det ska bli intressant att se vad t.ex. Indien står om 15-20 år.
 
Det kommer andra tider, människan kommer att successivt väckas ur sitt slutna sett att betrakta livet, mycket av det vi tar för givet idag kommer att försvinna och ersättas av annat som grundas på en större medvetenhet. Men visst finns det medvetenhet idag, tro inte annat, för annars skulle det gått åt pipan för länge sedan. Den behöver dock spridning och enda vägen är tuffare betingelser som öppnar upp flera, så många att en bestående förändring kommer till stånd. IS är en del av det, precis som kommande naturkatastrofer, klimatförändringar, terrordåd, ekonomiska svårigheter, striden om det dyrbara vattnet och så vidare, och så vidare. Det mörker vi har framför oss behövs för att vi ska förstå ljuset.