tisdag 24 juni 2014

Därför är vi här

Härförleden diskuterade jag med ett par personer och nämnde att jag endast sällan ser på teve eftersom jag känner att jag inte har tid till det. Ett bättre svar är att jag inte vill försumma dyrbar tid. Det väckte förundran och de undrade vad jag då ägnade mig åt. Jag insåg genast att det skulle bli svårt att förklara eftersom det inte finns ett kortfattat svar och det kräver mer än några meningar. Hur kan jag kortfattat förmedla kärnan i det jag ville berätta? Det funderade jag över och skrev ned mina tankegångar. Ge texten en chans, finner du det tråkigt eller jobbigt så beror det förmodligen på att din identifikation i det yttre känner sig hotad och intellektet ger dig dessa känslor för att stoppa din läsning. Ge inte efter utan försök lite till! Känner du entusiasm så betyder det du har närvaro och i dig finns en medvetenhet som känner igen mina rader och den glädje som uppkommer beror på det.



Förenklat uttryckt kan jag inte annat än att ta vara på min livssituation och nyttja varje stund för att uppnå det livet vill tillföra via rådande omständigheter. Livet är inte slumpmässigt, livets yttre förhållanden finns där för att utveckla det inre hos dig. 


Denna blogg har jag skapat för att bland annat beskriva den intensiva period av existentiell utveckling jag genomgår, det som brukar benämnas Ökenvandring, ur andlig utvecklingssynpunkt (En ökenvandring- en andlig utveckling). Många är med om detta, omständigheterna är individuella, men det gemensamma är att livet innebär svåra betingelser under en tid som också varierar, men syftet är att utveckla individen andligt. Resultatet är en transformerad människa som sedan går ut i livet för att hjälpa andra att öka sin medvetenhet i livet. Alla andliga lärare jag stött på, i litteraturen, alla som arbetar med människor på ett framgångsrikt vis, alla goda ledare, alla som har nått långt som medmänniskor har det gemensamma att de har levt med omfattande prövningar och motgångar. Det är prövningar som skapar andlig medvetenhet, inte böcker eller annan teori. Livet är en andlig skola!
Att förspilla min tid, att inte nyttja alla möjligheter att skapa medvetenhet vore det samma som att sätta krokben för mig själv. Förutsättningarna är idealiska för en andlig utveckling då jag oavbrutet har en press vilandes över mig och detta är samtidigt det som blivit vägen till ökad medvetenhet om livet och mig själv. En påfrestning finns där och jag vet att jag inte kan forcera livet, allt har sin tid, men jag vill så att säga optimera mina insatser på alla områden. Förutsättningen för min andliga utveckling, dvs. den medvetandeökning som pågår, är att det hela tiden sker en förhöjning, där nästa steg bygger på det föregående, som en uppåtgående trappa, där varje steg har en innebörd och betydelse. Min strävan är att nå slutet snabbt, för där är ett slut, mål där alla årens andliga utveckling strålar samman och innan dess lämnar jag inte trappan. Men jag har inte fokus på något mål utan försöker var där jag är för att inte tappa koncentration på själva livet. Det är vägen fram som är det viktiga, inte målet.



Vilken tålamodsträning! Och den uthållighet som oundvikligen utvecklats, kommer alltid att vara en viktig del av min person. Precis som den andliga visdom som vuxit fram. Min världsliga situation kommer vara anpassad efter den medvetenhet jag lever i och där finns utmaningar, och det fungerar som en drivkraft i den andliga utvecklingen. Alltid söker jag en lösning och försöker förnya mig i mina vägval. Det yttre är ett redskap för det inre. Det jag är, där jag står medvetandemässigt speglas direkt i det liv jag har. Det gäller naturligtvis alla men våra liv gestaltar sig så olika beroende på syftet med våra liv.

"Allt det vi är, är ett resultat av det vi tänkt. Det vi tänker blir vi"

- Buddha

Vi lever vår liv i den medvetenhet som vi kallar Gud, även om vi kan tro det är något annat. Allt är integrerat, ingen händelse är en isolerad företeelse utan allt hänger samman. Svårt att ta in sådana tankegångar för människor i vår tid som är helt fixerade vid det yttre och tror formens värld är allt, dvs. det vi ser, tänker och tolkar. När livet bjuder på tillfällen där livets djupt intelligenta konstruktion lyser igenom, t.ex. via de meningsfulla sammanträffanden som alla är med om, ropar dom till "ha, vilken lustig slump!" Och så söker man förklaringar som är anpassade efter en förenklad, ytlig livsåskådning, för människor vill inte ha sin världsbild förändrad. Det känns tryggt med det invanda, det nya är okänt och skrämmande. Motgångar och prövningar tvingar dock in den ytligt orienterade på existentiella spår, vilket leder till andlig medvetenhet. Därav uttrycket "Allt ont för något gott med sig".

I allas liv passerar situationer som ger ett budskap om de djupare syften som finns, hur vi hela tiden prövas att söka svaren inom oss och tillåta en djupare medvetenhet utgöra grunden till vår livsåskådning. Alla är med om det, men det är endast dom som prövas hårt andligen som är medvetna om det. Och det går inte att övertyga någon som inte är mogen för denna insikt. Som sagt, allt har sin tid och alla kommer dit så småningom. Vi väljer själva när och hur, även om vi inte har kännedom om det.

Du kan inte förstå andra om du inte känner dig själv. Du kan förstå livet när du förstår dig själv

Min livssituation är speciell. Som jag ofta skrivit i bloggen har det yttre till stor del fallit samman och jag befinner mig i en ständig kamp, en kamp för överlevnad, kan man säga, men även på andra sätt. Om det inte fanns en prägel av kamp skulle jag stått stilla utvecklingsmässigt - Prövning = utveckling. Hela situationen har från första början tvingat mig att förändra mig, omvärdera det mesta, ställa en stor del av livet upp och ned för att se det på ett nytt sätt osv. En mycket positiv andlig utveckling, har jag insett, i en tillvaro som världsligt sett är allt annat än positiv.

Som jag tidigare skrivit är ett av huvudmålen, kanske det viktigaste, är att skapa en tro på livet och därmed acceptera livet (och livet innebär även människor). Det är så förlösande, så fundamentalt och i sin ultimata form en befrielse från lidandet. Allt lidande en människa upplever är till syvende och sist ett motstånd mot livet. Det vi fokuserar på får vi mer utav - En universell lag.

Livet är i sin uppbyggnad prövande, utmanande och så ska det vara. Om inte skulle vi inte utvecklas och då vore syftet med vår fysiska existens förfelad. Innan livet förmådde mig att börja fundera djupare kring det existentiella var jag inte särskilt intresserad av andliga frågor. Dom år jag nu har genomlevt har på ett tämligen hårdhänt vis har öppnat upp mig för livets djupare innehåll och det finns inga kurser eller böcker, om jag så gick på kurser hela livet eller plöjde genom alla bibliotek, så skulle det aldrig kunna ersätta dessa år av transformering. Det skriver jag i all ödmjukhet, i en sorts vördnad inför livet när jag ser tillbaka och ser jag mönstret, hur livet prövat mig, mina reaktioner och hur sinnrikt uppbyggt det varit. Jag tycker mig förstå livets utformning ganska hyggligt och ändå har jag bara förstått och sett en bråkdel. Livet är i sin helhetskonstitution helt bortom mänskligt förstånd, men med andlig utveckling följer förståelse och därmed en medvetandeökning.

I denna, min hitintills mest intensivt kämpiga period, har det givits mig dom bästa förutsättningarna att stå ut, att hämta energi, få svar, stöd och att utvecklas. Jag bor som en gud, i min närhet finns underbar natur och hav som ger mig tillförsel av energi, vissa människor ger mig ovillkorligt stöd i alla stunder, där kommer "tillfälligheter" som är de bästa just för stunden och jag har största uppbackning, i största kärlek från nivåer bortom vår fysiska tillvaro, som jag inte berör närmare än så för det skulle ta bort fokus från innehållet jag vill framhålla.

Ju bättre jag hanterar prövotiden desto färre prövningar och desto snabbare är det över. Det känns som en framgång att se så på livet men ändå är en av mina största önskningar att det vore över i morgon. En acceptans, men ändå gör jag allt vad jag kan för finna slutet. På så vis använder jag mina resurser och energi på det mest effektiva viset.

Nåväl, dit jag kommit efter flera års umbäranden, och det är lite av kronan på verket, är det jag ska skriva om, även om det finns andra delmål. Ofta hänger det intimt samma - att lära känna sig själv på djupet är en förutsättning för en existentiell utveckling. När jag kommit ur min ökenvandring, och fått distans till den, är det troligt jag kommer att skriva en bok om det. Eventuellt enbart för mitt eget komihåg, för att "rensa" hjärnan och befästa det som är av vikt, få struktur och övergripande sammanhang som jag inte ser just nu. Min syn på livet förändras kontinuerligt allt eftersom min andliga medvetandegrad ökar. Som en parantes kan jag säg att väldigt mycket har hänt det senaste året och då förstår jag varför jag ännu inte kommit ur prövotiden.

I stillhet växer ditt medvetande
Det finns människor som åker på retreat över en helg eller längre tid för att finna sig själva och utvecklas andligen. Dessa retreater har olika utformning men gemensamt brukar tystnaden vara. Under en tid, som varierar, ser man inte på teve, lyssnar inte på radio, samtalar inte för att deltagarna ska vara utlämnade till sig själva och sitt inre. När man blir avskuren från det ständiga bruset som omger oss blir vi tvungna att "uthärda" tystnaden. Naturligtvis använder man inte datorer, mobiltelefoner eller andra prylar eller läser tidningar som innebär fokus på yttre detaljer. Många blir förvånade över hur svårt det är när det blir tyst. Kanske inte de första timmarna men när det övergår i dagar blir det svårt för de flesta och en del står inte ut. Människor i västvärlden är programmerade och vana vid att hela tiden söka stimuli i det yttre eftersom det håller igång tankeprocessen. Blir det tyst protesterar intellektet och ger upphov till rastlöshet och leda. Kommer man igenom detta bryts intellektets murar och vi kommer i kontakt med något djupare inom oss.


Mitt liv är till stor del som en retreat kom jag underfund med för några år sedan. De första prövningarna skakade om mig rejält, men den önskade effekten infann sig och jag sökte existentiella svar, vad livet egentligen innebär. Annars skulle jag fortfarande förkrossat söka svar med en ytlig livssyn utan att komma någonvart annat än till plåga och undergång, men det var ju inte meningen naturligtvis och därför hade livet förberett mig. Stegvis har medvetandegraden ökat för att jag skulle kunna ta mig an prövningarna utan att ge upp.

Givande ensamhet
Under dessa år har det inte funnits någon att diskutera andliga spörsmål i min närhet med. En ökenvandring är ju i sin utformning ensam och utlämnande, annars skulle man inte finna svar inom sig själv. Det som sker inom en är inte teoretiskt utan ett själsligt medvetandegörande. Det yttre krackelerar, man vänder sig inåt och visdomen kommer inifrån. Resultatet är naturligtvis att man tänker och handlar ur högre medvetenhet. Det handlar inte om att tro för det är tankar, utan det är att vara utifrån den högre medvetenheten inom oss.

Ökenvandringen har varit förutsättningen för att jag skulle nå så här långt. Numera är stillhet och tystnad vägen till en äkta syn på livet via medvetenhet, närvaro i nuet.



Åter till samtalet
 Jag berättade att jag försöker vara medvetet närvarande i nuet. Ständigt, men det är svårt. När jag sitter hemma i soffan eller är själv fungerar det numera mycket bra även om det har krävts omfattande övning, som så småningom integrerats i vardagen.  Om livet inte blivit prövande hade jag aldrig kommit in på tankegångarna att vara i nuet. Har man det bra är det inte intressant. Det är till viss del ett val till skillnad mot medvetandehöjning som sker inom en, som en omedveten process. Lidandet tvingar in en i nuet eftersom man inte klarar av att vara någon annanstans till sist. I nuet finns inget lidande, det är tankarna som rör sig i tiden som skapar lidande. Oro, då är tankarna i framtiden, bitterhet, då är tankarna i det förflutna. Ingen psykologisk tid existerar i nuet. Min ökenvandring är en mångfacetterad historia där jag bland annat fått hjälp att vandra in i nuet, medvetet närvarande.

Så snart jag är i kontakt med andra människor krävs det stor närvaro för att inte fångas av tankeströmmen och försvinna in i den gamla vanliga omedvetenheten. En människa som tänker och tänker oavbrutet är andligt sett omedveten. Tankarna är hela tiden på väg så att den egentliga föreställningen missas. "Vilken föreställning" kanske någon frågar. Livet, svarar jag. Fortfarande samma frågetecken. Vad är livet? Bland annat är det vi själva.

Människor som tillåter stillhet, lär sig bromsa tankarna upplever att världen blir mer levande runt omkring dom. Det vanliga är att människor endast perifert är medvetna om det som omger dom. Rösten, dvs. tankarna i huvudet upptar det mesta av deras uppmärksamhet och rösten ser till att vi blir upptagna, i tanken och i handling. Det som de upplever förvrängs av deras egna tolkningar och förutfattade meningar. Deras "verklighet" är drömlik, de är frånvarande och lever via sina begränsande tankar. Detta tillstånd är en realitet för de flesta och de har ingen aning om det. För egen del har min medvetenhet kontinuerligt, i en brant stigande kurva, ökat från början av 2000-talet. Faktiskt redan innan jag överhuvudtaget stötte på området jag skriver om.  Livet hade nämligen tillfört detaljer som väckt min förundran över livet och jag hade börjat ställa frågor som medförde ett fördjupat närmande till livet. Till en början var jag förbluffad över mig själv när jag blev uppmärksam på tankar, känslor, beteenden och senare förvånad över hur omedvetna människor ofta var, över vad de sa och orsakade med sina handlingar. Och det ständiga rollspelandet som vissa är helt förlorade i. Där är jag själv också ibland, men jag kommer i regel på mig själv. I synnerhet när jag fortfarande luras av gamla, försvagande självbilder som kan bli starka i vissa situationer. Jag är dock medveten om det och därför överlever de inte i längden.

Numera pendlar jag mellan att vara mycket närvarande till att stundtals falla in i tankekarusellen, men det förra tillståndet får allt mer plats. Ibland kommer jag på mig att jag varit förlorad i tankar och det känns som jag förlorat den delen av livet. Så stor är skillnaden, anser jag, och det kan bara upplevas och inte beskrivas. Andlig insikt är inte baserat på tankar, det är en upplevelse. Att tro något är enbart en tanke och det har inget med andlighet att göra.


Nuet
Att vara i nuet är inte en modern fluga utan centralt i många andliga läror sedan årtusenden. I Bibeln finns flera hänvisningar till nuets kraft - "Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sin bekymmer". Eller "den som ser sig om, när han satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike" (den som inte är i nuet utan lever t.ex. i det förgångna). Ett av mina favoritstycken är hämtad från Markusevangeliet. Jesus talar om fem oförståndiga kvinnor (omedvetna, vill säga) kvinnor som inte har tillräckligt mycket olja (medvetenhet) för att hålla sina lampor tända (hålla sig närvarande) och därför går miste om brudgummen (nuet) och inte hittar till bröllopsfesten (frälsning, upplysning). Detta predikas inte i kyrkorna eftersom det inte förståtts, men gnosticismen (en gren av kristendomen som bl.a. lyfter fram borttagna evangelier, t.ex. Tomasevangeliet), lär ut medvetenhet och självkännedom som kärnan i Jesu läror. Kristus är inte en person utan vår Gudsessens. Jesus lärde ut ren medvetenhet och på så vis personifierade han Kristus. Han kan säga representera gudomlig närvaro i sin rena medvetenhet. Kristi återkomst är en omvandling av mänsklig medvetenhet och inte en person som föds. Buddhanatur är samma sak som Kristusmedvetande - Närvaro, åtkomst till det gudomliga inom oss.

I buddhismen består zen (gren av buddhismen) av att gå längst nuets rakbladsvassa kant, att vara så ytterligt närvarande att inget lidande får möjlighet att uppstå och ingenting som inte är ditt sanna jag kan överleva. Inom sufismen, en gren av islam, är också nuet centralt. Sufierna säger "sufiern är nuets son". I västvärlden är det populärt att prata om att vara i nuet, mindfulness, men det är också en reaktion på att människor i väst är så uppslukade av tankar och det materiella. Det har eskalerat kraftigt sedan 90-talet. Aldrig har folk tidigare har folk varit så centrade vid ytliga värderingar, folk är förlorade i tankar och därmed försvinner kontakten med det inre allt mer. Det materiella styr- formens värld, och det är inte bara prylar utan att man vill ha mer som ska stärka självbilder, tänkta positioner och så vidare, och så vidare.

Man behöver inte gå till världspolitiken för att se detta utan det räcker att se t.ex. hur folk dyrkar sina mobiltelefoner idag som skärmar av dom på ett absurt vis från livet. Har ni tänkt på hur frånvarande och tomma många människors ögon kan vara? De är så förlorade i sin tankar att omedvetenheten nästan släcker ljuset i ögonen. Nå, det måste blir värre innan det blir bättre och det sägs ju att vi lever i en tid då det kommer ske saker som får folk att bli mer medvetna och det blir öppningen för något nytt och betydligt bättre.

Egot bygger sin existens på att hela tiden förlägga uppmärksamheten i det förgångna eller i framtiden. I nuet överlever det inte. Egot vill ha action och tankar som rör sig fram och tillbaka i tiden eftersom tankarna skärmar från den djupare medvetenheten inom oss. Tankar är inte medvetande. Egot vill inte ha tystnad utan så mycket brus som möjligt i sinnet, om inte egna tankar så via radio, teve, Internet, sysslor med mera. Ju starkare egot är desto svårare är det att uppnå inre stillhet. Alla kan dock omvandla tankeenergi till medvetandeenergi. Anser du att ditt ego är starkt så är det ju bra för då är du medveten om det. Det är ett första steg att bryta dominansen och börja närma dig ditt sanna jag.

Tankar går nästan inte att stoppa och det är egot som har oss i sin makt. En närvaro i nuet försvagar egot och en högre medvetenhet kan lysa igenom. Det krävs träning åter träning och det är svårt, men samtidigt det viktigaste en människa kan göra. Det är bejaka sig själv och bli en helare person som kan fungera bättre i vår värld, för sin egen skull och allt annat. Det ger utslag i allt från din relationer, till dig själv, dina närmaste, kollegor, samhälle, livet i stort och överallt du är. Det är inte så besynnerligt att de visaste människorna som vandrat på vår jord hade detta som huvudbudskap. Alla stora religioner hade från början denna kärna.


Jag berättade för dom jag samtalade med att när jag är ute och går och försöker vara fullt uppmärksam på det jag möter och har runt om mig. Någon undrade om jag inte missade vem jag mötte eftersom jag då var så upptagen av mina tankar. Det är ju tvärtom, svarade jag - tankeprocessen minimeras och upphör stundvis och därmed blir jag så oerhört mycket mer medveten om andra människor och övrigt runt om mig. En större medvetenhet bortom tankarna för tillträde. Är man fångad av tankarna missar man livet men man känner inte heller sig själv. Visst, du vet vilken mat du föredrar, vem du föredrar att umgås med, att du kanske tycker om att ha ordning i ditt hem osv. Du känner till innehållet i ditt liv men det är inte du. Du känner inte till bakgrunden eller djupet inom dig. En kännedom om sig själv på djupet har ingenting med det ständiga tankeflödet och ytliga idéer om vilka vi är att göra. En fast förankring i Varandet är att känna sig själv som motsats till att vara vilse i sinnet och tankarna. Varandet är det medvetande ur vilket allt uppkommer. Guds rike, sa Jesus.

Utan egot - En annan värld
När jag skriver så är det inte enbart ett teoretiserande från min sida. Under resans gång har jag haft stunder då jag varit mer eller mindre helt fri från egot och har upplevt hur det är. När så har skett har det inte varit något jag aktivt eftersträvat utan plötsligt befann jag mig i det tillståndet. Jag har också insett att det skett tidigare i livet, stunder som varit korta, men underbara och jag hade då ingen aning om vad som pågick. Det fanns inte i en normal begreppsvärld och helt enkelt lät jag det bara passera. De flesta har varit med om det, men liksom jag har de sällan förstått vad de varit med om. Sedan min ökenvandring inletts sådana stunder blivit avsevärt mer påtagliga vid några tillfällen. Första gången satt jag vid ett träd en försommardag och tittade förstrött på ängen och träden framför mig. Utan förvarning, utan jag själv gjort något särskilt, så skimrade plötsligt konturerna kring träden framför mig, bilden blev softad, allt såg mycket mer levande ut och inom mig härskade en frid och en lycka jag aldrig känt tidigare. Så sällsamt och förundrat funderade jag över vad som pågick. Under 10-15 minuter satt jag helt hänförd och såg folk som var ute och gick på en stig framför mig, fåglar, blommor och över allting låg en frid, det var mycket vackrare än normalt, där fanns ett djup, men inom kände jag den största förändringen - Stor frid, lycka, styrka på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Det har gått flera år sedan dess och det dröjde innan jag förstod vad jag varit med om - jag hade fått ett smakprov på hur man  erfar världen befriad från identifieringen med egot och därmed såg jag utifrån mitt sanna jag, jag var i kontakt med mitt andliga inre. En touch av Himmelriket, som Jesus talade om. Senare har jag vid flera tidpunkter haft liknande upplevelser men det visuella hade då inte förändrats, men den stora friden, lyckan har då hamnat mer i fokus. Hela känslan, uppfattningen av mig själv i varandet, livet eller vad jag ska kalla det, har då varit av en helt annan kvalitet som är svår att beskriva. Det mest påtagliga var nog friden, men även känsla av att allt är perfekt och det inte finns några hot, en sort medvetandenivå långt högre än det normala. Där ville jag stanna, men naturligtvis ville stunderna visa mig i praktiken vad jag läst om och senare skulle stöta på, annars skulle mina ord vara betydligt mer tomma. Hur skulle jag annars kunna prata om livet med passion och inlevelse?
                           
Alla pratar eller lyssnar på en röst - i huvudet eller i en telefon
Du har kanske varit ute och kört bil någon gång och hamnat bakom en bilist som kör med låg hastighet, kanske fel i vägbanan och uppenbarligen inte är riktigt koncentrerad. Nästan alltid ser man en mobiltelefon trycks mot det ena örat och föraren är helt inne i samtalet och därmed uppfattar den inte sin okoncentrerade, farliga framfart som äventyrar dennes liv och medtrafik-anternas. Märk väl, nästan alla människor idag är så upptagna av sina tankar och känslor att de är precis lika avskurna från sig själva, andra och livet som denna bilist. Inte handlingsmässigt, men från djupet inom sig själva, de ser inte andra människor för vad de är utan ser bara den ytliga bilden, de förstår inte vad livet är eftersom tankarna blixtsnabbt blockerar en djupare medvetenhet. Att vara fången i tankarna är att färdas genom en del av livet och missa den andra delen, en färd i en dimension. Den andra delen finns inom dig. Ett högre medvetandetillstånd helt enkelt. I detta tillstånd upphör människans negativa känsloyttringar och det destruktiva i människans läggning dör ut.

Förlåtelse
Folk vet inte vad de gör och de handlar omedvetet. Det var därför Jesus sa "Förlåt dina fiender". Människor är inte medvetna när de skadar på ett eller annat sätt. De är så förlorade i sina tankar, uppfattningar, roller och känslor att de inte "ser". När jag ser tillbaka t.ex. på mitt eget liv kan jag idag förstå hur folk kunnat behandla mig fel eller hur jag själv gjort fel. Där fanns inte större medvetenhet, tankarna gjorde sig stora, de kändes rätt och en större medvetenhet, en andlig sådan kunde inte få tillträde. Människor sätter sina egna åsikter och tankar om vad som är rätt för dom själva och andra utifrån starka tankar som stänger av för andras behov. Tolkningar befriat från det intensiva intellektet blir inte möjliga.

En av de stora framstegen jag uppnått under mina tuffa är att jag kunnat förlåta människor för vad de gjort mot mig, oavsett om det hänt för 15 år sedan eller igår. Det är större än vad orden kan belysa. Jag har insett dels att de inte förstått bättre utan handlat utifrån sin medvetandegrad, men någonstans måste det också ha varit mitt val, annars skulle jag inte upplevt det. Livet har sin exakta utformning, alltid sina syften med goda ändamål i slutänden, så egentligen fanns det inget att förlåta ur ett absolut perspektiv. Att jag nått dit är ingen intellektuell vandring, inget jag läst mig till utan en produkt ur mitt andliga växande. Plötsligt såg jag allt klart "inifrån", bitarna föll på plats och så mycket negativa känslor lämnade mig och det är en frihetskänsla. Numera dömer jag allt mindre, tålamodet växer sig större med människor och jag kan ha mer äkta relationer än någonsin tidigare. Och hur ofta kan jag inte hjälpa andra individer att omvärdera situationer och medmänniskor istället för att nästan reflexmässigt fördöma? Vissa människor har hela tiden synpunkter, värderar och dömer automatiskt och har ingen aning om det. Det är egot som skapar energi för dömandet gör ju egot större för då upplever det att det vet bäst och har rätt. Att upphöra döma är en väg att lösa upp egot som älskar att döma andra. Ni ser, medvetenhet löser successivt upp egot och det sanna jaget lyser genom.


Tänk inte hela tiden så tänker du effektivare
Att vara medvetet närvarande i nuet är inte just ett sätt att praktiskt hanterade vardagen. Förvisso blir allt man gör effektivare men framför allt minskar tankarna. Är det inte dumt att sluta tänka? Det handlar inte om att sluta tänka utan att tänka när det behövs och därmed få mycket klarare tankar med avsevärt större skärpa. Huvuddelen av våra tankar är upprepningar och ett meningslöst pladder. De största genierna har i alla tider sagt att de bästa idéerna producerats då de inte tänkt. Ur tanketystnaden florerar kreativitet. Tankeströmmen är tvångsmässig och det är det nästan som en sjukdom - det går ju knappat att stoppa tankarna som kommer oavbrutet. Prova själv! Det är intellektet som använder oss och inte tvärtom. Ett enkelt sätt att stoppa upp flödet är att tänka "vad blir nästa tanke". Då blir du observatören bortom tanken och tankarna stoppar tillfälligt. Du blir således medvetandet bortom intellektet. All meditation har till syfte att lära sig koncentration, att tämja intellektet för att få tillträde till den djupare dimensionen medvetandet. All paus från tankarna är välgörande, äkta frid uppnås och en sannare individ får tillträde.

Medvetenhet är den kraft som ligger dold i nuet. Det yttersta syftet med människans existens är att föra in denna kraft i den här världen. Ju fler som lever efter detta desto bättre spridning kommer att uppnås bland medmänniskorna.

Du är något bortom tanken
Människors identitet bygger på intellektets identifikation med tankarna och dess innehåll. Ett falskt jag byggs upp kring tankar, åsikter, minnen, positioner och vi tror det är vi. När du vill ha rätt och inte ger dig har du gjort din åsikt till din identitet och att ge sig vore att ge upp en del av dig själv. Detta är naturligtvis en undermedveten process och inte en medveten tanke. Det är kraften i känslan av att vilja ha rätt.  Egot är i all enkelhet identifikation med formens värld, vilket främst innebär tankeformernas värld. Man kan säga att ondska är fullständig identifikation med formens värld, det yttre - den fysiska, den mentala och emotionella. Folks uppfattning om vilka de är grundar sig på tankekoncept som ska göra egot starkare och det ser ut på olika sätt för alla. Det gemensamma är ett falskt jag, illusioner som skapar omedvetenhet. Människor bygger undermedvetet sin identitet som kan vara en titel, föräldrarollen, läraren, politikern och ofta växlar vi mellan olika roller beroende på vem vi möter - Sällan är vi dom vi egentligen är pga. av bilderna vi använder oss utav. Och för att bli mer utav rollen som egot älskar skapas bilder av medspelarna och därmed ser vi inte vilka de egentligen är.


Satan också
Jesus benämnde egot Satan. Under de 40 dagarna i öknen frestades han av Satan, dvs. egot. Alla människor frestas av egot dagarna igenom. Var gång du starkt dras med i tankar och känslor rörande det yttre så är det egot som ligger bakom och motiven är många. Det finns starka krafter till att vi skulle vilja söka identifikation i egot och hur mycket större du skulle kunna bli via yttre betingelser. Allt falskt, en illusion men det bygger också egot på.

Ja, egot är orsaken till allt elände och det är människan själv som ger upphov till ondskan. Det är ingen yttre kraft utan  det som avskärmar oss från vårt gudomliga inre. Men religionens uttolkare har dels inte förstått de ursprungliga liknelserna men de har också velat skapa något konkret att kämpa emot (egot önskar separation), något att frukta som de ansåg var Guds motsats, ett hot och att en kamp pågick. Det varken gjorde det eller gör det. Omedvetenhet bekämpas inte utan möts med medvetenhet. Den "ondska" som existerar har ett enda syfte och det är att öka människans medvetenhet. Ondskan är enbart ett medel som tvingar människor att stanna upp och växla till djupare tankebanor. Möter man ondska med ondska så förstärks enbart effekterna. Åter konstaterar jag att livet är en perfekt genomtänkt skapelse och egentligen är ju allt en Guds tanke där inget kan gå fel då allt hänger samman och har ett gott slutresultat. Tänk så mycket enklare livets bördor kunde bäras om folk insåg det. Inte lätt, det vet jag som har drillats i min tro på livet i flera år. Samma typ av prövning om och om igen har nött ned mitt motstånd och en acceptans gror sig allt starkare.



Fel jag-uppfattning
Intellektet har kontrollen och den falska jag-identiteten - egot, klarar inte av tystnaden eftersom den överlever inte utan tankeaktivitet. Jag upprepar mig eftersom jag försöker få in budskapet ur olika infallsvinklar. Det är även så livet arbetar med oss människor. Egot bygger sin existens på tanken om separation, jämförelse, mentala koncept, ständiga bedömningar av situationer och folk, allt ska ha etiketter och analyseras. Detta skapar en ständig tankeström, en känsla av att vara separerad från allt annat men framför allt blockerar det oss från att uppleva livet, dvs. oss själva, andra, naturen, ja allt runt i kring oss på ett äkta sätt. Det är svårt att beskriva det intellektuellt eftersom det handlar om ytlig betraktelse av livet kontra an andlig dito. Det senare är just ingen intellektuell företeelse utan något som växer fram. Där det mänskliga sinnet befinner sig utvecklingsmässigt sett ger det upphov till det mesta lidande vi kan uppleva. Eftersom vi är så vana vid intellektets dominans och vantolkningar av vår existens reflekterar vi inte närmare. Vi ser hur illa det är ställt i världen med terror, krig, svält, miljöförstöring, kriminalitet men förstår sällan den bakomliggande orsaken - Människans omedvetenhet. Det behöver inte yttra sig som globala missförhållanden utan det ses även på individnivå naturligtvis och egots behov skapar lidande även i familjer, på arbetsplatser, relationer, ja överallt där människor är i kontakt med varandra eller naturen. Så här har det sett ut i årtusenden och människan har inte förändrats särskilt mycket men det har däremot förutsättningarna. Idag förfogar människan över teknik som riskerar mänsklighetens fortlevnad.
De stora religionerna har berört den dysfunktionella sidan hos människan. Inom hinduismen finns ett begrepp som närmast beskriver denna dysfunktion som en slags kollektiv mental sjukdom. Den kallas för maya, illusionens slöja. I buddhismen anses människans begär, dvs. egots behov av mer för att bli större, för att fylla utan en inre tomhet, vara orsaken till allt lidande. Det mänskliga sinnet i dess normala tillstånd framkallar dukkha, vilket kan översättas till lidande, otillfredsställelse eller olycka. Buddha ansåg att vart vi än beger oss kommer dukkha att manifestera sig i alla situationer, förr eller senare.



Arvsynden och vad frälsning egentligen innebär
Eftersom kärnan i alla religioner är den samma så förekommer motsvarande inom kristendomen. Den kristna läran säger att mänsklighetens normala kollektiva tillstånd kännetecknas av det som benämnes "arvsynd". Begreppet synd har förvanskats och misstolkats pga. av okunskap, misstolkning och missförstånd. Den Nya testamentet skrevs på forngrekiska ursprungligen och en bokstavlig översättning av synd betyder då att misslyckas eller att missa sitt mål. Den ursprungliga innebörden av att synda innebär således att förfela syftet med den mänskliga tillvaron. Det innebär att leva livet på ett blint, okunnigt och omedvetet sätt och därför lida och orsaka lidande. En frälsning från synd är således en befrielse från den omedvetenhet som fixeringen vid sinnets värld innebär. Ni ser, kärnan är den samma i grunden men framför allt i kristendomen har misstolkningar dragit iväg läran långt från ursprunget men också förvrängningar som syftat till att göra kyrkan till en maktfaktor. I romarriket förföljdes kristna tills en kejsare insåg att kristendomen kunde användas som ett politiskt medel. Därefter modifierades kristendomen för att passa direkta maktstrukturer, saker ströks och annat lades till. Faktum är att egot varit en del av det då människan velat söka en frälsning i något utanför henne själv och samtidigt skuldbelägga och skapa rädsla och makt. Allt sprunget ur denna omedvetenhet naturligtvis.

Adam och Eva
Alla känner till Adam och Eva i Gamla Testamentet. Moderna människor lägger ingen större vikt vid sådana berättelser. Men detta var en intressant liknelse som faktiskt berättade om mänsklighetens medvetandeevolution. I korthet: Adam och Eva levde i Paradiset. Det senare är en benämning på den tid då människan inte identifierade sig med sinnet utan levde i enhetskänsla med alla och Gud, inget ego med andra ord. Så frestade ormen, Eva åt äpplet, och så även Adam, och i och med detta uppstod det falska egot som bygger på separation och rädsla. Därmed upphörde människans paradisliknande tillvaro och sedan dess har människan uppträtt ungefär som i våra dagar. Egots existens bygger på illusionen om separation från Gud, vilket är omöjligt eftersom allt uppkommer ur den medvetenhet som är Gud.

Den galna människan
Människan har skapat fantastiska ting och vetenskapen har nått stora höjder. Samtidigt färgas framstegen av det mänskliga sinnets dysfunktion. Människan har sedan urminnes tider haft ihjäl varandra men idag förfogar man över medel som gör det allt effektivare. För tusen år sedan slog man ihjäl precis som under 1900-talet. Skälen är de samma - krig, makthunger, girighet, rädsla som kan blomma ut i form av religiösa och ideologiska skäl, pengar och andra begär. Under 1900-talet förfinades metoderna, se på första världskriget hur den nya tekniken lyckades ha ihjäl miljontals människor och vansinnet kretsade kring lite mark. Därefter har galenskapen eskalerat i andra världskriget och andra krig, folkmord i naziregimens spår, miljoner dödade under kommunismen i Sovjetunionen, folkmord i Kambodja, Rwanda, den forna Jugoslavien och mängder med andra platser. Människan har haft ihjäl kanske 2-300 miljoner medmänniskor på 100 år och det pga. av djup omedvetenhet. Per definition galenskap.



Den kollektiva dysfunktionen, omedvetenheten orsakar även övergrepp på naturen - förstörelse av skogar, hav, floder och luft. Klimatförändringar pågår och det kan anta mått som få anar idag. Djur behandlas som själlösa ting, vanvårdas, jagas och utrotas. Lidandet är således stort och fortgår det okontrollerat kommer det leda till undergång för mänskligheten. Det är milt sagt dystra rader men samtidigt beskriver det ett faktum som också beskriver hur tokigt människan uppträder. Vansinnet beror på denna djupa omedvetenhet och enda möjligheten att bryta utvecklingen är att skapa dess motsats - medvetenhet = andlig utveckling.

Ändå anser de flesta att något måste göras, men inser inte att de ofta ska börja inom sig själva. Dysfunktionen yttrar sig som rädsla, girighet och så vidare, men det är inte det som är själva orsaken. Att bli en bättre människa är en god sak men en sådan förändring kan enbart ske om en medvetandeförändring kommer till stånd. Det är detta som är kärnan i andlig utveckling - Du blir inte en god person genom att tänka dig fram till det utan du måste upptäcka det inom dig. Det är ett av de högsta skälen till ditt livs utformning. Det yttre betingelserna är det som på sikt skapar insikt och visdom. Det yttre är sekundär, det inre primärt. Andlig utveckling är en själslig mognad som successivt skapar högre medvetenhet. Om man använder religiösa termer skulle man kunna säga att livet är en frälsningsprocess. Människor är därmed olika långt gångna i den utvecklingen och det är naturligtvis också en förutsättning för livets skola. Vi behöver både och tills vidare.


 
Religionerna
Åter till religionerna - människan omedvetenhet, identifikation med det ytliga, uppbyggandet av ett falsk jag som baseras på tankar, åsikter, mentala bilder osv. är orsaken till vansinnet. Dock är människor i olika grad inne i denna omedvetenhet - ju mer omedvetenhet desto djupare vanföreställningar. På individnivå såväl som kollektivt. Människor som befinner sig i en uppretad folkmassa kan begå grova våldshandlingar eftersom de dras med i gruppens omedvetenhet, rasism bygger på identifikation med en yttre bild, ett dåligt äktenskap kan bero på egots behov att t.ex. partnern ska uppfylla något den inte klarar av, dåligt fungerande relationer i familjer osv. Det finns dock något bortom denna omedvetenhet som innebär en radikal förändring av medvetandetillståndet. I nämnda asiatiska läror kallas denna förvandling upplysning. Jesus kallade det frälsning och i buddhismen för slutet på lidandet.


Det är ytterst då människor som nått detta tillstånd, Buddha, eller Siddharta Gautama, är nog en av de första som nådde detta tillstånd och Jesus är naturligtvis en annan. Det finns flera exempel och vissa har gjort avtryck i vår historia, andra har passerat mer obemärkt förbi beroende på i vilken kultur de uppträtt i. I vår tid har vi Eckhart Tolle (Eckhart Tolle), som av många anses vara en profet. Ja varför inte? Hans ord är präglade av stor visdom och han har gått från omedvetenhet, stort lidande till det upplysta tillståndet. Det är intressant hur han utifrån sin djupa insikt kan förklara Jesus egentliga budskap och hur han väver samman olika andliga läror men även kastar ljus över psykologin. Utan att göra en jämställande jämförelse så är befriande för många att betrakta Jesu läror utifrån en person i vår tid som har ett liknande medvetandetillstånd som Jesus.

Avslutning
Det går att skriva om detta hur länge som helst, känns det som. För 15 år sedan skulle jag garanterat inte varit särskilt engagerad om jag stött på dessa rader och skulle jag fått veta att jag skulle ge upphov till dom hade jag haft svårt att tro det. Men livet förändrades successivt, utan att ändra så mycket på det yttre i mitt liv prövades jag och fick möta alla möjliga aspekter av livet. Inte så mycket på ett intellektuellt vis utan känslomässiga prövningar tvingade mig att vända mig inåt, stanna upp och till min förvåning dök det upp insikter, jag började se saker och ting klarare, bitar föll på plats. Något senare föll det yttre samman totalt och då kan man säga att de år som föregick detta var en förberedelse för en andlig utveckling jag inte i min vildaste fantasi kunnat drömma om. Hade inte en andlig syn börjat utvecklas så hade jag aldrig någonsin kunnat hantera de prövningar som blev en del av mitt liv. Svåra prövningar i form av situationer och människor har öppnat upp mig för ett klarseende och en medvetenhet jag inte visste fanns och en helhetskänsla som jag erfar ibland. Med helhet följer en annan jag-uppfattning, större medkänsla, närvaro, känslomässig värme, inre lugn, effektivitet, tålamod, uthållighet med mera. En stor del av mitt liv från barndom till idag faller under nytt ljus med stor förståelse för det jag genomlevt, det "dåliga" såväl som det goda - Livets mening har blivit förståeligt.

Och faktum är att jag på senare år har kunnat bistå andra människor i deras svårigheter på ett sätt som jag blir förbluffad över. Var kom det ifrån, har jag tänkt överraskat. Hela det liv jag haft, från första början, de senaste intensiva åren och har mejslat fram en djup insikt, en visdom i livet där mina erfarenheter lyfts upp till en existentiell nivå där alla missöden och olyckor blivit en tillgång och verktyg som jag kan hjälpa andra människor att bli mer medvetna. Eller som de flesta nog ser på saken: jag gav dom en knuff i rätt riktning så de kunde se på de till synes olyckliga omständigheterna på ett nytt vis eller få en större förståelse för andra och därmed släppa negativa känslor. Ju fler människor som öppnar sig och blir mer medvetna och andligt utvecklade desto lättare blir det för dom som kommer efter.


Det finns dom säger att de sett Gud, upplevt Gud och var och en har sin berättelse. Jag förstår vad de menar. I vissa stunder har jag i stillhet suttit naturen och sett på vackra blommor, en insekt som krupit på mitt ben och plötsligt har det känts som en inre beröring av synen och en stor värme, kanske kärlek, har blossat upp, en vördnad och medkänsla fullständigt uppfyllt mig. Jag tror det är ett sådant tillfälle som min inre medvetenhet, mitt högre jag ser enheten med blomman framför mig, ett medvetande ser sig självt, för att uttrycka sig andligt. När man varit "där" är det mycket svårt att skada något levande. Något är väckt inombords, en andlig medvetenhet som skrapat på känslan av att Allt är ett. I utvecklingen öppnas man upp och stundtals står dörren vidöppen och man blir mycket mottaglig för gudsessensen via sinnena. I buddhismen använder zenmästarna ordet satori för att beskriva en blixt av insikt, ett ögonblick utan tankar och fullständig närvaro. Det är ingen varaktig förändring, men det är en försmak av upplysning. I sådana närvaro blir man medveten om naturens skönhet och helighet.

 
Bli observatören
Var observanta på er själva, betrakta tankarna, stanna upp och känn känslorna. När du gör det blir du den medvetenhet som finns bortom tankarna och egot får kliva åt sidan. Den djupare medvetenheten är ditt sanna jag. Kom ihåg det nästa gång du blir arg, orolig eller får andra negativa känslor. Känslorna är inte du, det är en konstruktion som egot står för och i samma ögonblick som du blir medveten om att du är arg eller orolig minskar energin i känslan. I den högre medvetenhet som uppstår kan inte negativitet överleva. Det är som att tända lampan i ett mörkt rum. Ju oftare du blir den medvetna observatören desto mindre makt får tankar och känslor. Allt eftersom du för in mer närvaro kommer allt det du företar dig bli mer effektivt. Något högtidligt kan man säga att det är inledning till en transformering som leder till en högre medvetandegrad.


Mer om detta
Tidigare har jag skrivit om egot i ett antal inlägg. För den som är intresserad finns det en sökfunktion i högermarginalen. Men det finns litteratur som beskriver det här betydligt bättre och det är bland annat böckerna av Eckhart Tolle. Bibeltolkningarna i texten ovan kommer från honom, men liknande har jag stött på i Michael Baigents verk, Anna Bornsteins böcker, Paul Bruntons, Wayne Dyers, Dan Millmans, Neal Donald Walsch och annan andlig litteratur. Jag är inte så noga med referenser då det inte är en avhandling utan lite tankar kring livet och mina egna erfarenheter.