Fördomar kring livet begränsar oss från att förstå det

Inom buddhismen är lotusblomman bland annat en symbol för andlig utveckling och man kan framställa att den växer ur lera. Ur denna lera växer en underbart vacker lotusblomma upp. Det är naturligtvis en uppenbar symbolik då något vackert kommer ur lidandet, som leran symboliserar. När insikten växer att det är så blir vi mindre benägna att döma livet och andra och då infinner sig en stillhet i tankarna, färre värderingar innebär färre tankar och i luckorna uppstår djupare medvetenhet och förstå då börjar vi uppfatta livet på ett mer äkta vis. När vi inte sätter etiketter via vårt dömande kan vi istället se nyanserna och förstå livet med ett öppet sinne.

"Vi är vad vi tänker. Från våra tankar uppstiger allt vi är. Med våra tankar skapar vi världen omkring oss".

- Buddha 

De flesta anser att de kan avgöra vad som är rätt eller fel i livet utifrån hur de tycker livet bör gestalta sig.  Intellektet vill hela tiden värdera det vi har omkring oss och ju starkare ytlig förankring desto mer benägna är vi att döma. Det ytbaserade intellektet är omoget och förhastat, ivrigt att värdera andra och situationer - "Det där är bra, det är dåligt, hon borde vara si, han skulle göra så osv". Människor tror de vet orsaken till att något är som det är, men sanningen är att människan sällan gör det.  När en person står inför en situation kan de tycka att de har den självklara, riktiga uppfattningen. Det är så enkelt att tro det går att döma något inför första tolkningen och sedan tro det är allt. Det mesta har alltid en fortsättning som inte går att förutse då livet är komplext och innefattar alltid ett existentiellt djup som inte är överskådligt.

Allt vi upplever är meningsfullt. Vi kan söka i yttre förklaringar. Men vi kan också fråga: vad vill den här händelsen visa mig? Allt vi upplever liksom alla människor, djur, växter och ting har sitt ursprung i samma Källa, den intelligens som genomsyrar på alla nivåer. Vårt mänskliga tänkande är vårt mycket begränsade sätt att försöka fatta det ofattbara. Ingenting händer oss slumpmässigt. Livet talar till oss och försöker öka vår medvetenhet på en mängd olika sätt, även genom vår kropps tillstånd och reaktioner. Men denna mening är ofta inte tillgänglig för oss. Vi lever, experimenterar och lider oss fram till den.

"Vissa förändringar är negativa ur ett ytligt perspektiv men du kommer snart inse att i detta skapas utrymme för något nytt som kommer att växa fram"

-  Eckhart Tolle 

När vi dömer skärmas vi av oss från världen runt i kring oss. Den ytligt värderande människan ser enbart mentala koncept och livet reduceras efter dennes egna, subjektiva uppfattningar. Livet förenklas, enbart det konkreta, det som intellektet kan förstå är verkligt och denna avklädning av livets egentliga utformning blir en hämsko. Enligt en sådan individ finns det ingen andlig utveckling och existentiella spörsmål förblir underligheter. Då förloras känslighet, vi krymper och sluter oss.  Denna förenklade inställning till livet där det reducerats till det som det egna sinnet är moget att förstå orsakar lidandet - "Så här ska det inte vara. Något eller något är det fel på!". Trots livet enbart och alltid ger oss exakt det vi behöver i sin gudomliga konstruktion så anser en stor del av mänskligheten att de vet bättre och deras egna uppfattningar har företräde. Det är också därför världen förknippas med mycket elände och lidande. Detta i sin tur ökar medvetenheten som i andra änden minskar lidandet - Livet är klokt!

"Livet ger dig vilken erfarenhet som helst som kan hjälpa dig att utveckla medvetenhet"

- Eckhart Tolle 

Om något backar in i din bil på en parkeringsplats och orsakar skador på din bil så anser du givetvis att det var fel och borde inte hända. Förmodligen blir du upprörd på den som förorsakade skadan och känslor uppstår därefter. Där slutar de flesta att tänka eftersom de anser att det inte finns mer att tillägga. Men vad var det som hände därnäst och fick kanske en upplösning som upptog din uppmärksamhet och fick dig att glömma den grundorsak som du var övertygad om var helt fel från första början? Att du fick en plåtskada på bilen medförde ett besök på en verkstad för att ordna skadan. Inget gott i detta utifrån denna enkla historia helt avklädd från det som hände i dom inblandade och eventuella följdhistorier. Här finns naturligtvis ett antal varianter på hur de kunde utvecklas, t.ex. kanske du mötte en person på verkstaden medan du väntade på bilen som visade känna till en utomordentligt duktig läkare som senare kunde hjälpa din dotter med hennes svåra hälsoproblem hon levt med i flera år. Det var förvisso en påhittad historia men inte desto mindre finns det alltid mängder med liknande historier i alla liv hur människor förts till nya händelser som aldrig skulle inträffat om det ena eller det andra skett tidigare. Om du visste att påpackningen skulle lett till din dotters tillfriskande kanske du t.o.m. tackat den bilist orsakade skadan på din bil. Så går det naturligtvis inte till, men denna historia vill jag uppmärksamma att vi inte ska vara så snabba att döma andra och situationer som vi är övertygade är fel.

Denna historia vill visa principen för livets komplexitet och att vi oftast inte kan överblicka eller förstå livet vi är mitt uppe i.  Ha en uppfattning, men var ödmjuk och låt inte tankeströmmen ta över för kraften i starka tankar och känslor sluter dig och du agerar omedvetet. Det går inte att nå fram med ett existentiellt budskap om du är slav under intellektet. Stillhet gör att du agerar ur djupare medvetenhet och därmed styr du intellektet - Det är så visdom uppstår och aldrig annars.

Jaja, säger nog många när denna berättelse presenterades - "så kan det ju naturligtvis vara", men ändå låter de sig överraskas och snabba tankar och känslor styr stunden när de nästa gång "drabbas" av något som "inte borde hända". De lever fortfarande i omedvetenhet eftersom de blockeras av den strida strömmen av tankar som döljer den större medvetenheten bortom dessa. Skapas stillhet, uppstår ett lugn, så finns det luckor mellan tankarna och desto effektivare blir dom. Det är därför vi möter utmaningar. De tvingar oss att bli stilla, de tvingar oss att vända oss inåt och fundera bortom ytan - vi blir medvetna. Istället för att låta medvetandet färdas horisontellt i hög fart stannar vi upp och ju oftare vi gör det desto större blir medvetenhet för livets vertikala utformning - Djupet, där svaren finns.

"Alla människor upptäcker förr eller senare att de är sin egen själs trädgårdsmästare och regissör för sitt eget liv".

- James Allen

Naturligtvis är det ibland tämligen enkelt att förstå varför livet knuffade en i en viss riktning, i efterhand. Ett exempel från verkligheten är denna historia: en kvinna, Anna, sökte ett arbete vid ett företag. Hon ville verkligen ha tjänsten för hon ansåg att det var intressant och hon hade ett par bekanta inom företaget. Dessutom låg det på bekvämt avstånd för kommunala förbindelser. Till sin stora besvikelse fick hon inte tjänsten och blev mycket bedrövad och t.o.m. arg på den chef som fattat beslutet - Anna tolkade livet, trodde sig veta vad som var bra eller dåligt och reagerade därefter.

"Mycket lidande, mycket olycka uppstår när du tror att varje tanke som kommer in i ditt huvud för en sanning."

- Eckhart Tolle 

Några månader senare fick hon nys om en annan tjänst på ett företag. Även den tjänsten var mycket intressant, men inte lika lockande då det låg sämre till geografiskt och hon hade ju inte sina bekanta där. Denna gång fick hon emellertid tjänsten och ganska snabbt utvecklades den till att innehålla spännande resor till USA, som hon uppskattade mycket. Ganska omgående blev hon vän med en kollega, en vänskap som blev bestående. Dessutom skaffade hon sig en cykel för att det var ett smidigt sätt att pendla till arbetet. På så vis lärde hon även känna Björn, en man som jobbade på en annan avdelning inom samma företag, men som hon kom i kontakt då de hade samma cykelväg. Känslor uppstod och de gifte sig efter något års bekantskap. Om Anna haft kännedom om denna utveckling hade hon knappast sörjt den första tjänsten hon inte fick. Ur ett högre perspektiv var det aldrig meningen utan något annat väntade och hon knuffades i den riktningen via händelserna. Anna kunde naturligtvis inte veta hur detta skulle utvecklas men ändå värderade hon situationen från första början, trodde sig veta vad som var bra eller dåligt. När du inte når dina mål, när du får vänta, så är det ett ypperligt tillfälle att skapa medvetenhet och i lugnt tillförsikt invänta det som livet har i beredskap åt dig. Var ödmjuk och tillåt dig att acceptera livet. Tro inte du vet när och hur saker och ting borde ske.

Inom buddhismen har man ett vackert uttryck för hur livet alltid blir som de ska i sin exakthet: ”Snön faller, och varje snöflinga faller på sin rätta plats”.

Den svåraste delen är då det inte finns något konkret att bygga sina slutsatser på, som t.ex. existentiell och personlig utveckling för då finns det inget "mätbart" som i ovanstående exempel. Alla har vi prövats, från tidigaste barndom och framåt och det är detta som skapar dom vi är. Det går inte att undvika smärta då smärtan är en del av livet och hur det är att vara människa. Och det finns ingen prövning som inte vuxit fram ur våra behov hur gärna vissa tror sig funnit undantaget och de protesterar högljutt för deras liv blivit fel och det ska gärna finnas en syndabock. Det finns det inte ur ett högre perspektiv, men naturligtvis tror sig den lilla människan hittat "felet" i sin situation för att sedan vända sig emot denna. Detta omedvetna förhållningssätt skapar lidande för dom själva och andra. Lidandet har sitt ursprung i människans omedvetenhet. Människan förstår inte livet, sitt ursprung och på så vis uppstår alla omedvetna handlingar och vår värld är resultatet.

Observera dina tankar och bli medveten om dig själv. Givetvis planerar man nästa drag och det gör man i stor närvaro. Livet, och livet inbegriper naturligtvis medmänniskor, har en utformning med en inneboende intelligens som ligger långt bortom det en människa kan förstå. Därför är det både oklokt och negativt att ha förutfattade meningar vid tolkning av det som du möter.
Utgå ifrån att det finns ingredienser som tillför något gott även om det till synes verkar fullständigt obegripligt. Ofta kommer detta som en bekräftelse i efterhand, ibland aldrig då hela utvecklingen har förblivit ett förlopp som skett bortom dagsmedvetandet och så är det nästan alltid. Så rör dig genom livet i större stillhet i trygg förvissning om att du är på rätt väg och alla andra, om så inte vore fallet så är misstagen lärande, så varför då vara så fördömande?

Eckhart Tolle skriver: ”Bakom den ibland till synes slumpmässiga eller till och med kaotiska strömmen av händelser i vårt liv och i världen ligger en högre ordning och ett högre syfte dold. Vi kan aldrig förstå denna högre ordning genom att tänka på den eftersom allt vi tänker på är innehåll (ytlig orientering), medan den högre ordningen utgår från medvetandets formlösa värld (inifrån, dvs. högre medvetande), från den universella intelligensen (och det kan man kalla Gud). Men vi kan få en glimt av den, och mer än så, vi kan komma i samklang med den, vilket innebär att vara medveten deltagare i uppenbarandet av detta högre syfte.” Den sista meningen avser en andligt utvecklad person.

Eckhart fortsätter: ”Den ständigt återvändande rörelsen i en människa liv, försvagning av förankringen i det ytliga tankesättet, vare sig den sker genom åldrande, ekonomiska svårigheter, sjukdom, handikapp, förlust eller någon form av personlig tragedi, skapar en stor potential för andligt uppvaknande – för att bryta medvetandets identifikation med formens värld, det ytliga förhållningssättet till livet. Eftersom det finns så lite andlig sanning i vår moderna kultur är det många som anser att när det händer dom själva eller någon närstående tror de att något är fruktansvärt fel, att det är något som inte borde hända.” Således tror de att livet är en ytlig företeelse utan djupare orsaker och samband och därefter kastar de sig in i en lidandets karusell som enbart skapar negativitet.

 

Livet är en existentiell utveckling och allt det vi möter i det yttre, den fysiska tillvaron är enbart instrument och verktyg för att nå fram till vårt inre. Varje utmaning finns där för att skapa medvetenhet och denna medvetenhet är allomfattande och bortom tankarna. Lidandet drar bort uppmärksamheten från intellektet och tankarna, dvs. det som förhindrar dig att se livet för vad det är, enheten och den skönhet som faktiskt finns i allt. Förstår ni skillnaden? Livet i sig är den konstruktion du själv är en del utav och per automatik når du alltid dina mål eftersom dina föregående tankar leder dig dit. "Som du sår får du skörda" står det i Bibeln. Det är en omskrivning av det jag nyss skrev. Livet är perfekt i sin uppbyggnad eftersom du alltid upplever konsekvensen av dig själv och då menar jag dina tankar och ditt handlande.  Bejaka de glimtar av större medvetenhet som vi alla har då och då så kommer glimtarna bli till stunder, stunderna blir allt mer en del av varandet och därmed minskar intellektets kontroll via den intensiva tankeströmmen. Alla prövningar är till för detta och ju mer "ont" det gör i din livssituation desto större stillhet uppstår - Så Guds skapelse är ju trots allt inte så "ond" som den kan ge sken utav utan enbart kärleksfull och fulländad i varje detalj. Vi måste möta mörker, ondska, utmaningar för att förstå oss själva, varandra och livet. På grundval av detta bygger vi en bättre värld. Tro på livet - Tro på Gud. Livet är du, jag, alla andra och våra livsomständigheter.