Mayakalendern 2012

Under senare år möter man begreppet Mayakalendern allt mer frekvent och det har sin förklaring att vi närmat oss 2012, året som ofta antas vara tidpunkten då jorden kommer att gå under, i den felaktiga tolkningen av Mayakalendern. Mitt intresse för historia har gjort att jag fascinerats av de gamla kulturerna i Syd- och Centralamerika och nu på senare år tyckte jag det var intressant att skapa mig en bild av Mayakalendern. Jag har aldrig trott på någon undergång och ville skingra mystiken och helt enkelt berika mina kunskaper. Det är bara att konstatera att människor i rädsla och okunskap omgett Mayakalendern med skräckscenarior som helt saknar grund.

Indiankulturer
Det finns mycket att berätta om de gamla indiankulturerna i Central- och Mellanamerika. Där fanns kunskap om världen såväl som universum som vida översteg det samtida Europa. Den jämförelsen gör jag eftersom det är framför allt i västvärlden som missuppfattningen kring Mayakalendern görs och har gjorts. Man har helt enkelt inte haft erforderlig kunskap att ta till sig dess innehåll. Den kunskapen som krävs är fortfarande begränsad men den finns, dock har den inte lyfts upp till etablerad vetenskaplig nivå, och det beror på att det saknas verktyg att reda ut de begrepp som förekommer. Eller så grundar sig kalendern på vidskepligheter och missuppfattningar med ursprung i primitiva kulturer. Hur det än ligger till med det fascinerar mayafolket oss och kanske var de i besittning av en djupare visdom än vad vår moderna civilisation har tillgång till.

Kalendern
Mayafolket berättade om ett universum som bestod av tretton himlar och nio undervärldar. Vad innebär det? Det är lätt hänt att det avfärdas utan att närmare granska påståendet då en sådan världsbild tycks sakna förankring och låter besynnerlig.

Vad vore mer rättvist och logiskt än att studera deras kalender och närma sig deras kunskap utifrån deras horisont. Det är vad bland annat Carl Johan Calleman gjort. Calleman är fil. dr. i fysikalisk biologi. Hans studium av kalendern påbörjade han 1979 och han har sedan dess föreläst om dess grundtankar runt om i världen, har skrivit böcker i ämnet och anses var en av de främsta specialisterna i världen på den. På svenska finns böckerna Mayakalendern - mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande och Vårt intelligenta universum : hur kvantteori och mayakosmologi förklarar livets uppkomst och evolution. Det finns fler böcker utgivna på engelska.

 

De båda böckerna ovan har jag läst och de är intressanta, men något för detaljerade. Det är många beteckningar och begrepp att hålla reda på och det underlättar om man besitter en viss naturvetenskaplig skolning, i synnerhet vid läsning av den andra boken. Jag avser inte redogöra för Callemans teorier mer än mycket övergripande och för den som är ytterligare intresserad hänvisar jag till hans böcker eller egen sökning på Internet. Det finns mängder med information om Calleman och hans teorier om Mayakalendern där.

Mayakalendern, eller tzolkin, som den också kallas, och som betyder "dagarnas räkning", ansågs vara helig i mayakulturen. Kalendern betraktades som ett andligt redskap som beskriver det mänskliga medvetandets utveckling från forntid till framtid. Den tidsvetenskap som kalendern företräder bygger på energiförändringar, som ligger till grund för vår kosmiska och jordiska historia. Kalendern har en struktur som gör den mer komplicerad än den gregorianska vi använder oss utav. Centralt är ett Livets träd som interagerar med allt i Universum. Kalendersystemet bygger på cykler inom cykler inom cykler. Kalenderns ganska komplicerade system beskriver mänsklighetens medvetandeutveckling och i detta menar Calleman att alla stora världshändelser kan utläsas från en tid för mycket länge sedan och framåt. Året 2012 anses då vara tiden för att människans medvetandeutveckling ska övergå i en ny fas där egot ska överges till förmån för ett mer avancerat medvetande - Det Upplysta medvetandet. 2012 innebär således slutet för en gammal medvetandeform och inte slutet för vare sig mänskligheten eller jorden. Därefter tar en ny cykel vid och det fortsätter. Mayakalendern har inte fortsättningen nedtecknad.

Det är intressant att uppfattningen att vi lever i en tid av stora, och nödvändiga, förändringar är tämligen vida spridd i olika sammanhang. Den som är här får se.

Som en avslutning kan jag ge läsarna något mer att fundera över: Mayakalendern berättar om Livets träd och liknande begrepp förekommer i Bibeln, i Asien, men också i den fornordiska mytologin med Yggdrasil. Vad tror ni detta är metafor för?

Stanna upp, observera - Skapa medvetenhet!

Det du uttrycker visar vem du är och var du befinner dig utvecklingsmässigt, existentiellt såväl som på ett traditionellt personligt plan. Det gäller tanken såväl som tankens manifestation, handlingen. De flesta stannar inte upp i tankeflödet utan går från den ena sinnesstämningen till den andra utan att reflektera. Det är att leva sitt liv i omedvetenhet. En reaktion på t.ex. en annans ord är inte att förväxla med medvetenhet. Nej, det är enbart sinnet som tar sig till uttryck. Tar du ett steg tillbaka och funderar över dina tankar och känslor, blir en observatör, då har du skapat medvetenhet. I vardagen tillåter man sig helt enkelt en stunds eftertanke utan känslorna får härska.

De flesta människor är fångade i sinnet då de tillåter sig dras med sina känslor och det finns ingen möjlighet till reflektion. Den ena tanken avlöser den andra och hela fokuset ligger på ytliga företeelser. Det är beklagligt eftersom det yttre är inte viktigt i längden. Det är tillståndet i medvetandet som betyder något. Det är utifrån det vi skapar oss själva och våra liv.

Människor är upptagna med att skydda sina egon. Som jag skrivit tidigare har det inte med egoism att göra, det är en språklig likhet. Egot är ytmedvetandet, det som blir mer och mer aktivt då känslor rusar iväg. Denna förvarsmekanism är liktydigt med omedvetenhet. Ofta ser jag människor i min omgivning som helt dansar efter egots pipa. En reaktion har väckts kanske pga. ett tänkt angrepp på den egna personen, avundsjuka, en tänkt orättvisa, en ovilja mot något som sker etc. och så störtar de med huvudet före in i sina känslor och resultatet blir därefter. De tror att känslorna är riktiga eftersom de finns där och intensiteten blir ett mått på hur viktigt det blir att rättfärdiga dom. När känslan är där söker de utlopp för den och inte sällan innebär det en form av attack, dolt eller öppet. Det är häpnadsväckande hur väl vissa människor speglar var de befinner sig i sin personliga utveckling enbart genom att uttrycka sin reaktion i ord eller handling, som då blir en direkt måttstock.

Människor gör sig en stor förtjänst när de betraktar sig själva med objektiva ögon, och framför allt ärliga ögon. Tar sig en funderare över sina reaktioner och försöker snegla bortom dom och se vad det finns för reaktionsmekanismer där bortom. Det innebär medvetenhet som är en förutsättning för att skapa insikt och förändring. Varför, frågar sig vissa, det har alltid gått bra tidigare. Men då är de inte heller förtrogna med skillnaden.

Försök stanna upp nästa gång en negativ känsla blossar upp innan du vidtar nästa steg. Vad var tanken som gav upphov till känslan? Är denna tanke befogad eller är den ett uttryck för något i sig som du kanske borde titta närmare på? Har den negativa känslan uppstått kring en annan människa, fråga dig vad du egentligen reagerat på. Ofta är det egna brister och svagheter som blottas när man blir irriterad på någon annan. Fråga dig om din attack har ett motiv eller är det bara ett utslag för vad du tycker är fel, men kanske inte är det?

Slutligen: ta varje på tillfälle då en stark känsla tar överhanden som en påminnelse om att du tappat medvetenhet och förlorat dig i en ytlig tolkning som ofta inte är berättigad. Ta några djupa andetag och betrakta känslorna som något du har framför dig, inte i dig eller av dig. Känslorna blir mindre viktiga och det skapar utrymme för en mer sann betraktelse av det som händer.  Om inte känslorna klingar av, försök fundera på om det du vill uttrycka inför omvärlden, eller dig själv, verkligen är det du vill uppvisa, ge till någon eller möta själv någon annan gång. Faktum är att det mesta tråkigheter som uppstår beror på omedvetenhet hos människor och det är krävs inte mycket för att åstadkomma förändring.

En enkel övning i vad du inte är

 

Det här är en övning som jag själv kom underfund med då jag var ute och gick. Bakgrunden var att jag funderade över tanken att vi inte är våra kroppar utan befinner oss i dom under den tid vi lever här. Det är svårt ta till sig och acceptera, för de flesta av oss identifierar oss med den bild vi ser i spegeln. Så är ju egentligen inte fallet utan kroppen tillhör denna existensnivå och en dag lämnar vi den och den upplöses så småningom. Vårt själv, själen återgår då till ursprungsnivån. Ett sätt att släppa fixeringen vid det ytliga, som gör oss omedvetna och att förhindrar oss att utvecklas bortom det ytliga skådespeleriet, är att skapa distans till kroppen. Vi är inte våra kroppar och jag brukar tänka att jag lånar den av naturen ett tag och upplever min livssituation via den.

Innan jag beskriver övningen vill jag för säkerhets skull varna för att den inte bör genomföras av personer som är psykiskt instabila eller tar psykofarma av något slag.

När du är ute och går slappnar du av kroppen så gott det går och släpper alla tankar som upptar uppmärksamheten. Ta några djupa andetag och rikta blicken några meter framför dig på marken medan du går. På så vis ser du händerna och armarna som pendlar fram och tillbaka, och fötterna. Säg för dig själv "jag är inte en kropp utan fri" medan du tänker dig att du faktiskt styr denna kropp. Det kan underlätta om du tänker dig att du befinner dig i huvudet och ser ut genom ögonen medan du framför kroppen. Kroppen är nästan som en robot du är i besittning av och styr med dina tankar. Fundera inte så mycket över det utan tänk att du sitter där i huvudet och tittar ut medan händerna rör sig vid dina sidor och fixera på detta.

Fortsätt så en liten stund i inlevelse, dvs. du funderar inte över vad du ska äta på kvällen eller vad någon sa till dig på förmiddagen. Du är där i kroppen och centrerar blicken framför dig och betraktar amrörelserna medan du sitter som chaufför där uppe i huvudet. Det som i alla fall händer mig är att det uppstår en sällsam känsla av att vara separerad från kroppen och en lustig känsla som påminner om den som fås vid bedövning i munnen hos tandläkaren. Kroppen blir en del och jag en annan. Så snart blicken riktas normalt framåt och tankarna släpps på övningen återgår allt till det normala igen. Övningen tror jag kan skapa en högre känsla av att vara mer än bara kroppen. En sådan öppenhet kan avlägsna spärrar och medge tankegångar som att det finns något mycket större än de flesta anar djupt inom oss. Det finns olika meditationsövningar som också har ungefär samma syfte, men resultatet där är mycket annorlunda och kräver ofta en hel del övning i meditation.