tisdag 26 juli 2011

Att följa tecken


När vi går genom livet är det tänkt av vi ska uppleva vissa saker, möta människor och nå mål. Vi har bland annat hjälp av yttre hjälpmedel i form av tecken och signaler. Att "se" de tecken och signaler som ständigt ledsagar oss och finns i vår väg kräver först och främst en acceptans för att de finns där och att de har en djupare innebörd än sin blotta existens. Men hur ofta har vi inte hört folk uttrycka att de varit med om något underligt som vägledde dom i livet. "Underligt", tycker de eftersom de har svårt att förstå att livet är så mycket mer komplext än att gå från punkt A till B och de reflekterar inte över det sinnrika djup som finns där tillgängligt för den som gjort sitt seende tredimensionellt.

Ibland kommer tecken i vår väg mycket tydligt, ibland är det vagare signaler som det krävs intuition för att uppfatta. Det finns inget regelverk för hur det går till eller hur det ser ut. Det kan vara en fjäder som flyger förbi vid en exakt tidpunkt som samspelar med ens tankegångar, det kan vara en doft som plötsligt knyter an till det som behöver lyftas fram i ditt liv eller en person som bidrar på något vis. Varianterna är i det närmaste oändliga. Tecken söker man inte aktivt för då lurar man sig lätt. Nej, tecken dyker upp när man minst anar det och på ett sätt man oftast inte föreställt sig.

Sedan jag en gång lärt mig att jag kan få hjälp i livet via tecken har jag upplevt många tillfällen där jag plötsligt fått något bekräftat, blivit vägledd eller på andra vis fått navigationshjälp. Om det rört något viktigt eller något jag haft svårt att tro på har tecknen kommit ofta och mer påtagligt. Tidigare har jag berört området i bloggen då jag beskrev hur jag övertygades om att genomföra en resa till ett mål jag aldrig funderat över tidigare (se "Den meningsfulla slumpen" oktober 2010).

En mer vardaglig men intressant händelse som på ett bra sätt belyser kombinationen av intuition i samverkan med tecken upplevde jag förra hösten. Som så ofta var jag ute och strövade i ett naturområde en bit ifrån mitt hem. Det var helg, ganska trist väder och all grönska var borta. Så får jag syn på en kvinna en bit bort. I periferin av mitt medvetande är det nästan som en röst som säger: "henne kommer du att tala med". När min intuition bidrar till att skapa längre meddelandesekvenser brukar det just uppträda diffust och något vagt, ungefär som en information som inte når ända upp till ytan av medvetandet men ändå är ett budskap framfört. Jaha, reflekterade jag någonstans i bakhuvudet och då vi gick åt helt olika håll tänkte jag vidare att om så är fallet möter jag henne ändå. Och så fortsatte jag min långsamma gång genom löven och hade snart glömt bort kvinnan. Efter en stund beslöt jag mig för att gå hem och följde en stig ut från naturområdet. Plötsligt ser jag en stor rovfågel i ett träd precis intill stigen, något till vänster framför mig. Jag hajade till och ville titta lite närmare på den. Sakta närmade jag mig den men plötsligt lyfter den och flyger till vänster och motsatt min färdriktning. Här kände jag att jag definitivt skulle följa efter den så jag vände tillbaka och hade gått kanske 10 meter då jag får syn på en stor rovfågel i ett träd. Jag blev förbryllad en kort stund för den satt inte riktigt där jag sett fågeln försvinna. Även denna närmade jag mig men det lyfte och fortsatte åt samma håll som den förste. Mycket riktigt, det rörde sig om två olika fåglar och jag såg på lite avstånd hur de brakade ihop bland trädkronorna. Inom mig formulerades tankar "här blir det ett möte", " undrar vem jag nu kommer träffa här". Jag fortsatte raskt framåt och vek av till höger när stigen övergick till en korsning. När jag hade gått 10 meter ser jag den där kvinnan jag såg på avstånd tidigare och samtidigt lyftes den intuitiva tanken helt upp till ytan och en tanke fladdrade förbi om jag nu skulle tilltala henne. Hon stod med ryggen mot mig och spanade upp i träden. Då hon hörde mig vände hon sig om och hälsade. Det visade sig att hon åkte ut till detta naturområde på inrådan av en arbetskollega och undrade om jag kände till platsen. Det gjorde jag och det ledde till att vi följdes åt kanske en halvtimme medan vi kom till att prata om allt möjligt. När vi kom ut från naturområdet nådde vi till en utställning hon ville titta på och där tackade jag för mig.

När jag fortsatte hemåt funderade jag en del över mötet. Utan tvekan sammanfördes vi av detta teckenspel i kombination med min intuition. Det kunde säkert ha skett på ett annat sätt också men där fanns jag som var tillgänglig för detta signalsystem och hade en intuition som bland annat är välutvecklad för att uppfatta detta subtila hjälpmedel. Syftet med mötet ägnade jag en del tankar åt medan jag fortsatte hemåt. Det visade sig vara en biolog den här kvinnan, men ett högst vetenskapligt sett att betrakta världen och när jag nämnde hur jag ändrat färdriktning och letts till henne sa hon "Jaså, du tror på sånt". En kommentar jag inte reflekterade närmare över men när hon senare berättade om en konflikt hon hade med sin mor kring ett område hon betraktade som suspekt och möjligen som humbug, kunde jag rekommendera en författare som nystade upp och kunde förklara på ett tämligen vetenskapligt vis vad det rörde sig om. Denne författare innehade också en doktorsgrad inom biologi och det fick kvinnan att bli mycket intresserad och hon antecknade författarens namn. Jag vet inte närmare hur stor grejen var dom i mellan men hur som helst tror jag detta var ett skäl till vårt möte. Möjligen fanns där andra orsaker, men det spelar ingen roll nu för det som skulle ske skedde.

fredag 8 juli 2011

Köp mindre, må bättre

Den ytliga materialismen är vår tids religion och det är i den vi söker fylla oss med någon meningsfullt och i den vi söker betydelse i livet. Ju mer vi ägnar oss åt materialism desto mer distans skapar vi till vårt inre och vi tappar allt mer kontakten med vårt sanna jag. När vi mister djupet i livet uppstår en tomhet. Hur ofta kan vi inte höra eller läsa om hur den psykiska ohälsan tilltar och allt fler unga känner sig vilsna i livet? Någon förklaring brukar inte ges utan man konstaterar enbart krasst att så är situationen. Det är precis som en existentiell tes inte kan betraktas som vederhäftig. Det är det ytliga värderingssätet av det mesta i vår tillvaro som våra efterkommande kommer betrakta som vår tids stora hämsko, ungefär som vi betraktar våra förfäders inskränkta sätt att se på universum med jorden i centrum och allt annat kretsande där omkring.

I vår tid har aldrig konsumtionen varit större. För att kompensera tomheten försöker vi fylla den med ett överdrivet överflöd. Desto fler prylar, desto bättre, tycks livsfilosofin berätta. En tävlan uppstår och man jämför vad andra har och vill ha minst lika mycket för att man då tror man ska må bättre. Nästan vällustigt söker sig folk till butikerna för de vill köpa något, något som ska skänka en tillfredställelse och det kommer det också göra. En liten stund, men sen går det över och jakten på något nytt startar. Människan bygger upp motiv till varför de måste köpa den där jackan tror det redan hänger 5 stycken därhemma, intellektet kan alltid finna ett bra skäl till att ett nytt köp ska genomföras. Ett sätt att bromsa upp är att distansera sig till den förförande tanken på en ny sak och fundera om man verkligen behöver den. Se på tanken som om den vore framför dig på väggen och i samma stund kommer intresset falna något. Tanken på prylen upphör att bli en del av din identitet som du bygger upp kring alla saker du köper. Prova och du kommer garanterat må bättre på sikt.

Människors fokus på saker distanserar dom allt mer från sitt djup och det leder ofelbart till ett illamående. Stackars barn som får växa upp i vår tids hetsjakt på prylar. De tror ju att livet väsentliga beståndsdelar skall vara saker i mängd. De tappar allt mer kontakten med sig själva och växer upp desillusionerade. Vaknar de inte kommer de att söka mer saker för in tron att de ska finna en meningsfylld tillvaro. För eller senare kommer denna bubbla att brisera och vi tvingas tänka på ett nytt sätt. Ju djupare rotade vi är i det ytligt, materialistiska tänkandet, desto hårdare kommer vi bli omruskade.

Våga och väx

Om man aldrig vågar utmana rädslan och göra något som skrämmer, om man alltid väljer att göra det man alltid gjort, som känns tryggt, då kommer man aldrig att testa sina gränser, och då kommer man aldrig att växa som människa.

torsdag 7 juli 2011

Den inre energikroppen

Allt är energi och i ditt inre finns ett mycket levande energifält. Man skulle kunna kalla det Den inre kroppen. För många är det inte alls svårt att förnimma den. Du behöver bara rikta din uppmärksamhet mot den för bli medveten om den. Slappna av och känn hur det känns inne i handen till exempel. Du kanske märker ett svagt stickande, en tickande känsla sedan en känsla av pulserande energi och liv. Om du håller kvar uppmärksamheten i händerna en stund så kommer känslan att förstärkas. Fortsätt sedan ned till fötterna och håll uppmärksamheten där någon minut och försök sedan känna händerna och fötterna på samma gång. Fortsätt därefter med resten av kroppen - benen, magen, bröstkorgen, armarna och så vidare. Till sist kan du förnimma hela din inre energikropp som egentligen är livsenergin, som också genomsyrar allt - människor, djur, växter, stenar, träd och allt annat som utgör vår värld. Det finns ingenting som kan existera utan att livsenergin finns där. Utan den skulle formens värld falla samman i bitar.

Att bli medveten om den inre kroppen är ett sätt att förankra sig i nuet och avidentifiera sig från intellektet, som ständigt fyller våra huvuden med tankar. Eckhart Tolle, en av vår tids största andliga lärare, anser att en meditation där fokus ligger på den inre energikroppen är den viktigaste andliga övningen som finns. Han kallar livsenergin länken mellan formens värld och det formlösa, som också kan kallas Varandet. Det är kanske den enklaste vägen till att uppfatta Gud, för vad är inte livsenergin?
Prova att sätta dig ned, börja med att fokusera på ena foten tills du känner den pirrande känslan av livsenergi, fortsätt upp i benet, övergå till andra foten, benet och fortsätt därefter långsamt upp i bålen, armar, händer och avsluta med huvudet. När du känner hela din inre energikropp, från topp till tå, så håller du kvar medvetandet där. För vissa kan det hjälpa att till en början se den som ett inre ljus men den visualiseringen ska du släppa sen för att enbart fokusera på känslan av energikroppen. En visualisering tar fokus från känslan av energikroppen. Känn hur den pulserar och fyller upp hela ditt inre. Det är möjligt att bilder eller känslor dyker upp men bara låt dom passera. Bilder är trots allt en form som tar upp tankar. Ju mer koncentrerad du är på den inre energikroppen desto starkare kommer du känna den. Tänk inte på den utan känn den! Låt uppmärksamheten gå djupare in i känslan. Bli ett med den. Smält samman med energifältet så det inte längre blir någon skillnad med den observerande och det observerade. Genom att gå djupt in i kroppen har du gått bortom den. Hela övningen tar 10-15 minuter och återgå till sen till att bli medveten om den fysiska kroppen, andningen och öppna ögonen.

Runda av med att se dig sakta se dig omkring med en fortsatt medvetenhet om energikroppen en stund. Det går att utveckla övningen till att innefatta även omgivningen. Soffan du sitter i, bordet framför dig, krukväxterna i fönstret genomsyras av samma livsenergi som du och med övning kan den egna energikroppen expanderas medvetandemässigt till det du har runt omkring dig. Allt hänger samman på denna subtila energinivå och det är en andlig upplevelse bortom det mesta att förnimma det.
Du kan ha för vana att avsluta dagen då du gått till sängs, och starta dagen på motsvarande vis, med att skapa en medvetenhet om din energikropp. Början t.ex. med att känna in din vänstra fot och fortsätt upp i benen och håll kvar medvetenheten där kanske en 15-30 sekunder. Upprepa förfarandet med höger benet och gå sedan upp genom hela kroppen, del för del, mage, bröstkorg, armar, händer och avsluta med huvudet och känna hela energikroppen samtidigt. Övningen tar inte många minuter och den förankrar dig i nuet och ökar din medvetenhet.