onsdag 15 juni 2011

Livet jävlas inte i onödan

Det som är din livssituation är en berättelse som du själv författat och är medskapare till i varje stund. Ibland kan man höra människor som yttrar: "Gud kan inte finnas för då skulle han inte tillåta så mycket ondska!" Sådana utlåtanden har jag berört tidigare i denna blogg och dessa personer har ingen djupare förankring i livets mysterier. Det kan låta smått fördömande men det är inte min avsikt. Den uppfattningen är snarare ett utslag för vår tids allt mer sekulära syn på vår existens. Men förr i tiden, i å för sig en högst levande uppfattning bland flertalet än idag, så ansåg man att Gud hade ett finger med i spelet i allt som hände - blev någon sjuk eller dog så var det Guds vilja. Till råga på allt var syndbegreppet ett ok man levde under och folk fruktade vad Gud skulle anse om deras leverne och gärningar för man ville ju inte till Helvetet.

Enligt min uppfattning väljer varje människa själv ingredienserna i sina liv, gott som ont, och det finns inget eller ingen som fördömer individens val och gärningar. I alla fall inget som ligger utanför människan. Med det menar jag att var och en väljer en livsutveckling som bäst överensstämmer med det som är mest angeläget att tillgodogöra sig och väljer också att möta konsekvensen av sitt agerande. Livet är en tillfällig utflykt där vi ikläder oss en fysisk kropp som därefter genomgår ett antal händelser som speglar det vi behöver för vår utveckling. Har någon varit en självisk godsherre vars beteende åsamkat andra lidanden kommer godsherren per automatik möta konsekvenserna av sina handlingar - I det innevarande livet eller i ett senare. Den själ som gett liv till godsherren är i sitt ursprung fullt medveten om vad livets skulle innebära precis som de "drabbade". De som blev föremål för godsherrens inskränkta själviskhet hade också gjort detta valet en gång. Det kan ju framstå som en idioti för den som inte har kunskap om syftet med vår fysiska existens. Varför skulle man välja att utsättas för någon annans destruktiva krafter? Men vi är ju här för att tillgodogöra oss kunskapen om hur det är att vara människa och det inbegriper myntets båda sidor - det goda och det dåliga. Självklart är det ingen människa som med förnuftet i behåll skulle göra ett medvetet val att utsättas för t.ex. dödlig cancer. Nej, dessa val görs innan födelsen då det själsliga medvetandet är styrande som vida överstiger ett mänskligt förstånd. Se det mänskliga medvetandet som ett glas vatten och själens som en sjö. Själen är helt införstådd med vad det kommande livet kommer att innebära och det finns inget tvång. Upplevelserna är sprungna ur en önskan att få utvecklas och det gör vi tillsammans och utvecklingen sker på individuell såväl som kollektiv nivå. Allt hänger samman och det enskilda beslutet återspeglas i det allmänna, gemensamma varandet. Det finns en planering och erfarenhetsåterföring bakom allas liv och hela mänsklighetens utveckling. Vår planet är skådeplatsen och tillsammans förvaltar vi den och vår arts framtid.

När så livet pockar på vår uppmärksamhet, för det gör det alltid för eller senare, så är det för att vi ska rikta uppmärksamheten på det vi upplever. Det i sin tur finns där för att skapa erfarenhet, ruska om oss för att vi ska "vakna" eller kanske för att få oss att göra ett val eller kanske ett nytt val. Det finna alltid ett budskap när livets blir tufft - "Livet jävlas inte i onödan" är mitt motto som jag ofta använder. Är livet påfrestande så finns det ett bakomliggande syfte som kan variera på de mest skiftande vis. Allt lidande krackelerar intellektets hårda fasad och får oss att stanna upp och tänka. Processen finns där för att medge åtkomst till vår sanna natur som finns i vårt inre. Denna process länkar samman dagsmedvetandet med vår kärna och tränger ned på djupet av vårt inre. Resultatet blir en underbar skapelse som är livets högsta syfte och det är det vi benämner visdom - en kunskap som är empirisk, dvs. föds ur egna erfarenheter i livet. Ingen bok ger upphov till visdom, enbart kunskap, enligt denna definition. Men naturligtvis kan en boks innehåll eller en persons ord förfina och lägga bitarna snabbare på plats men aldrig skapa visdom som kräver känslor och egna upplevelser. Du kan inte tillgodogöra dig en visdom om inte den redan finns i dig.

I livets uppbyggnad finns också ett väsentligt inslag och det är att finna sig själv, uppnå självkännedom, öka medvetenheten om vilka vi är. Det är också en process som kräver vår uppmärksamhet och för att öppna dörrarna till vårt inre och sätta oss på prov som blir vi utmanade av livet. Du vet inte vem du är förrän du prövats i olika situationer. Du vet inte hur du reagerar förrän du ställt inför en prövning. Livet har en mångfacetterad benägenhet att framkalla de mest skiftande betingelserna som når fram till oss på olika vis och i varje skede. I varje nyans finns möjligheten att växa, lära något nytt och bli mer hela på vägen mot självkännedom. Går det trögt, är du inte förändringsbenägen eller har svårt att öppna ögonen kommer livet sparka dig än hårdare på smalbenen. Smärtan, intensiteten fångar din uppmärksamhet och du blir till sist tvungen att ta itu med det som du har framför dig. Många skulle nog vilja få det till att det är ett guds finger med i spelet. Jag säger inte att det är fel men jag vill hellre uttrycka det som att det är en rad samverkande mekanismer som skapar förutsättningarna och det finns en för oss dold hjälp som bistår och fixar till så att betingelserna blir optimala. Jag får återkomma till detta i ett annat inlägg för att inte komma för långt ifrån området.

Även om någon kryper fram i öknen medtagen av törst och umbäranden så är denne inte ensam. Öknen finns där liksom alla dess beståndsdelar i form av sand, kaktusar, skorpioner, ormar men även skugga och vatten. Där finns en plan för din livssituation och i den konstruktion du föds in i som är denna livssituation, kommer du inte kunna kasta bort tid eller missa det du är tänkt att möta. Kanske skallerormen framför dig i öknen fick dig att rygga tillbaka, förlora fotfästet och ramla ned för en sluttning där en lite bäck rann förbi som gav dig den vätska du behövde just då för att överleva. Ständigt finns där saker och ting som får oss att agera i en särskild riktning - allt från konkreta manifestationer till plötsliga tankar eller känslor.

När livet är som mest påfrestande ska du ha i åtanke att det finns ett djupare syfte med det helvete du upplever. Livet är inte så taffligt i sin konstitution att det finns elände utan orsak. Där finns alltid en baktanke hur svårt det än kan vara att acceptera eller förstå. Livets är till sin beskaffenhet mycket sofistikerat och har en organisation som inte går att övergripa utifrån ett mänskligt förstånd. Det är inte meningen heller för vi är ju här för att skaffa nya erfarenheter och ett facit skulle omintetgöra syftet.
Nå, om där finns ett syfte kan det ju kännas bra när man genomlever svåra våndor. Ingen plågar dig utan anledning. Acceptera det så mildras definitivt smärtan. Men vad är då tanken, kan man fråga sig. Det är här en öppenhet och högre medvetenhet kommer in i bilden. Går du genom livet med ett ytligt synsätt så försvårar du för dig själv och allt går så mycket långsammare. Dessutom skapas så mycket lidande i denna omedvetenhet. Mycket av våra erfarenheter sker på ett undermedvetet plan men viss lärdom måste ske med öppna ögon och med hjälp av dagsmedvetandet. De undermedvetna förändringarna märker du inte förrän du gör på ett annat sätt än vad du gjort tidigare i samma situation t.ex. Du kanske bara noterar att "denna gången gick det ju bra för första gången" utan att reflektera närmare och detta är den vanliga utvecklingen. Andra gånger lyfts behovet av ditt engagemang upp till ytan för att du ska formulera en tanke som medger en förändring. Du behöver aktivt medverka för att belysa ett särskilt problem, förstå det och vidta åtgärder. Exempelvis kan du möta samma inställning från olika människor om och om igen och var gång undrar du varför. Du kanske kommer till en ny arbetsplats där du efterhand plågsamt märker att du inte blir behandlad med respekt. Det är plågsamt och du undrar varför de gör så mot dig. Det kanske pågår under lång tid och lyfter du inte medvetenheten ovanför ytan och försöker komma underfund med problemets kärna så spiller du mycket kraft på ditt lidande. Utgå ifrån att det finns en anledning till den respektlöshet du möter. Faktum är att vår omvärld speglar oss själva och vi drar oss till det vi behöver bäst. För att återgå till detta exempel kan det vara så att du inte har respekt för dig själv och det strålar du ut och respektlösheten är ett svar på detta. Livets ville uppmärksamma dig på ett behov av förändring och dina jävliga kollegor är egentligen fina lärare. 

Den dolda mekanismen som är insprängd i allt skeende gjorde sig påmind. Situationen ledde till en självkännedom och en möjlighet att förändra dig själv till en helare person. Den bristande självrespekten var en dysfunktionell egenskap som tog kraft och energi. De besvärliga kollegorna fanns där som spelpjäser i en akt i ditt liv och de gjorde vad de skulle. Ditt lidande startade en tankeprocess i dig och ju snabbare du bli medveten om att här fanns ett budskap desto snabbare kunde du ta itu med problemet. Skulle inte kollegorna nå fram skulle spelet intensifieras på annat sätt för att nyansera kampen och försöka nå fram på annat sätt.

Så gör dig själv en tjänst och tänk på att livet aldrig utsätter dig för plågor i onödan. Där finns alltid något att hämta ur lidandet och enbart kunskapen om det ökar medvetenheten. Ju högre medvetenhet desto snabbare navigerar du i livet som slipper slå dig så hårt om du faller. En högre medvetenhet kan på sikt leda till "helikoptersyn" och du ser det övergripande målet med det du möter och hänger inte upp dig bara på detaljerna. Ältar du detaljer och går in i lidandet spiller du tid och kraft i onödan. Det är som att ta på sig ögonbindel, enbart se det ytliga i livet och sedan kliva in i hamsterhjulet och springa runt där tills man begriper att det fanns så mycket mer än det där hjulet att springa runt i.

Och till sist men inte minst - Det du möter kan du klara av hur motigt det än är. Du har kraften och modet och förvalta det rätt så är du snart igenom din utmaning. Bli inte bitter på livet för du har själv komponerat det och förstå att förändringar ofta kräver energi - vi människor är tröga och energin är lidandet men det öppnar upp oss. I lidandet blir vi förfinade och uppfattar det vi inte såg tidigare. Det är som rädslan som ger oss oanade krafter - Svåra livssituationer ökar medvetenheten och kanske vi blir medvetna om dolda talanger mitt i eländet. Så lyft ögonen ovan horisonten och glöm aldrig att det alltid finns ett syfte med din livssituation och blottan tanken förhöjer din medvetandegrad. Det är så här an andlig utveckling blir praktiskt begripligt för var och en.