Du är medskapare av dig själv och ditt liv

Många människor ligger och summerar vardagen innan de ska sova och tyvärr hamnar fokus ofta på tråkigheter. Frustration, ilska, oro med mera produceras kring situationer som varit eller som förmodas komma. En del är nedlåtande mot sig själva och sina insatser, vilket enbart leder till en försvagad självbild. Alla dessa tankar följer sedan med in i det undermedvetna när sömnen inträder och därmed impregneras lägre nivåer av det medvetna med detta. Därmed följer denna programmering med oss undermedvetet när nästa dag sedan följer och vi möter det vi skapat i tankarna. Oss själva och livssituationer. Med tankar följer ett visst ansvar som få reflekterar över.

Så prova detta istället om du tillhör dom som passar in på ovanstående tankesätt: tänk dig själv som den person du önskar vara. Gör bilden så tydlig du kan och känns hur fantastisk bra det känns! Du känner dig kraftfull, säker, lycklig, energisk eller vad du nu önskar. Bry dig inte om hur du kom dit, bekymra dig inte om vägen fram utan ha endast bilden av den du vill vara i sinnet och gör den så levande som möjligt. Se dig själv som en strålande person med de egenskaper du önskar. Skapa en inre bild med detaljer, färger och känslor. Ägna fem minuter strax innan du somnar åt sådana tankar så programmerar du ditt undermedvetna med de bilder du vill ska bli verklighet. När du gjort detta var kväll en tid så blir det som du visualiserade. Låter det underligt? De bilder du har av dig själv i dag är också en programmering som du fått i dig sedan barnsben via "livet". 

Ovanstående metodik är enbart ett aktivt förfaringssätt som ger dig andra bilder än de som omvärlden gett dig. Framgångsrika idrottare använder sig av liknande metoder och andra människor som strävar efter vissa mål. Observera att du inte ska tänka "jag vill ditt eller datt" för då skapar du en situation där du lever i avsaknad av det du önskar. Ex: du tänker "jag vill ha mer pengar" och då skapar du livssituationen där du lever i ett tillstånd där du vill ha mer pengar - viljan manifesterar en avsaknad. Du ska tänka att du redan är i målet, du har pengarna så skapar du det önskar. Alltså du väljer det du vill ha!

Och det går lika bra att framkalla bilder av hur du vill att ditt liv ska gestalta sig - du kanske vill få ett nytt jobb, nå framgång inom något område, finna kärleken. Pröva detta, se dig på ditt nya jobb! Ditt liv, den du blir är produkter av vad du tänker.

Vad är meditation?

"Enkelt uttryckt är meditation en upplevelse av sinnets obegränsade beskaffenhet, när det inte längre domineras av det vanliga bruset. Tänk för ett ögonblick på himlen. Om himlen ständigt är täckt av moln kan vi aldrig se dess sanna beskaffenhet. Ta bort molnen och som av ett trollslag kan vi uppleva himlens blå oändlighet i all dess skönhet. Om sinnet ständigt är fördunklat av tankar kan vi aldrig uppleva det så som det egentligen är. Det enda vi upplever är det molntäcke som utgörs av dess innehåll.

Varför skulle vi vilja uppleva sinnet som det egentligen är? Svaret är att det representerar vår sanna natur, en natur som i sig själv är lugn och rofylld, inte fördunklad av alla de olika farhågor och önskemål som för det mesta tar vår uppmärksamhet i anspråk. Att uppleva sinnet på detta ohöljda sätt är som att känna sig helt och hållet levande och ändå samtidigt mycket tillfreds med sig själv."

Ur Om meditation av David Fontana

Vetenskapen har tagit över som religion för vissa

En relativ ny företeelse är att vetenskapen ersätter religionerna, en tro på att vetenskapen har svaret på allt (hur man nu kan tro det då man har facit i hand, och ändå tycks vissa tro man vet allt i varje tid). Vetenskap är intressant, spännande och naturligtvis till godo med rätt synsätt. Men man ska inte alltid tro vetenskapen med sina befintliga redskap kan förklara det som ligger bortom dess nuvarande gränser. Dessutom bevisas inte existentiella frågor i laboratorium utan det är något livet skapar förutsättningar för, något vi erhåller från vårt inre. Medan vetenskap bygger på systematiska observationer och filosofi på rationellt tänkande så grundas andligt tänkande på känsla och inre övertygelser. Det är minst av allt någon intellektuell process. Att vara förälskad är ett exempel på en själslig upplevelse. Den låter sig varken bevisas med vetenskap eller förklaras bort med rationella argument. Den bara är och måste upplevas för att förstås.

Utmana vetenskapen - se din aura 

Lite kuriosa som utmanar dagens vetenskap, men en dag har den nått även detta område: allt är omgärdat av en aura, det vill säga ett energifält i olika färger som har vissa betydelser. Auran är uppbyggd av olika skikt och vi har olika förmåga att urskilja dessa. Men det innersta skiktet, det som är närmast kroppen tycks de flesta kunna se, så experimentera själv. Ta ett vitt papper och placera handen ovanför. Ljuset ska inte vara för starkt och håll handen en bit ifrån dig. Betrakta området precis intill ett fingers kontur och se med ytlig blick på området. Ganska omgående kommer du sett ett svagt lysande skikt som är färglöst. Det kan variera i storlek och det beror bland annat på hur ytligt du ser med ögat för tillfället. Detta lilla experiment visar att materia är mer vad vetenskapen hitintills kunnat definiera även om man tycks vara på väg - allt är energi/ljus.

Det går utmärkt att göra motsvarande med andra saker. Prova med bladet på en krukväxt så kanske du ser färger också (grönt). Se med ytlig blick längs med konturen av ett blad.

Rädsla för döden

Apropå rädsla för döden, Ripple (se kommentar till föreg. inlägg) - i vår kultur är döden någon man inte ska tala om, något man skjuter undan för att slippa tänka på, det betraktas nästan som något fult. En del är rädda för att de bara ska försvinna i ett intet och upphöra existera. Som mycket rädsla bygger det på okunskap och som alla andra negativa känslor förhindrar det oss att se sanningen, se djupet och håller oss kvar på ytan.

En födelse firar man och barnet hälsas välkommen till världen. När någon dör sörjer vi och tar avsked. Egentligen borde det vara tvärtom. Den som föds lämnar sitt hem och förlorar successivt minnet av detta, den som dör återvänder hem och återfår ett klart medvetande. Krasst sett rör vi oss mellan olika medvetandetillstånd, ungefär som att sova och att vakna. Det drömlika tillstånd vi kallar livet lämnar vi när kroppen dör för att åter förstå allt på nytt och det är det sanna uppvaknandet.

De liv vi lever här kan vara lyckliga såväl som svåra men egentligen är allt fullkomligt och underbart. Det är på denna tillvaro vi ska ha vårt fokus, tillåta oss att vara lyckliga och känna tillförsikt. Det finns aldrig något att tjäna på att frukta. Vare sig livet eller det som följer därefter.

Drömmen som vägledning

Drömmar innebär en vägledning som många underskattar och det beror nog bland annat på att de avfärdas som lika meningslösa som tankar i vaket tillstånd kan vara. Så även jag tills jag en gång för flera år sedan fick rådet att börja studera mina drömmar närmare. Det visade sig bli ett ovärderligt råd och jag har sedan flera år alltid ett block på sängbordet. Jag fick också rådet att läsa en eller annan bok om drömmar för att skapa en förståelse för drömmen uppbyggnad och de symboler som förekommer. Man ska vara lite försiktig med tilliten till alla de drömlexikon som förekommer då de bilder och symboler som förekommer många gånger är individuella och kan grunda sig på egna värderingar. Vissa symboler är dock generella såsom vatten som symbol för känslor, byggnader för en själv eller medvetandet, död innebär avslut och så vidare. Som det mesta annat krävs övning, övning och övning för att träna upp förståelse och tolknings-förmågan. Att skriva ned drömmen är ett sätt att skingra tankarna och få bättre organisation på innehållet. Ofta förstår jag inte alls budskapet i en dröm och då släpper jag den. Ett bra sätt att få upp ögonen är att fundera då man är ute och går. När vi går måste vi fokusera på omgivningen samtidigt och det kan göra tankeverksamheten mer flexibel än då vi bara sitter rakt upp och ned. När du vaknar på natten skriver du ned så pass mycket att du kan återskapa helheten på morgonen då du renskriver. Eller skaffa en diktafon. Gör inte misstaget att sålla bort drömmar som du på natten inte anser vara av vikt för i det omtöcknade tillståndet är man inte redo att avgöra det.

Drömmen skapas bortom fantasin och informationen kommer till oss oförvanskad av medvetna influenser och därmed är det drömmen som vägledare särskilt värdefull. Drömmar försiggår i vårt medvetande och spelas upp för en del av medvetandet och registreras av ett annat. Jag förmodar att innehållet når dagsmedvetandet via det undermedvetna.

Drömmarna ger oss information som på ett eller annat sätt har en funktion. Till skillnad från det vakna tillståndet då det produceras en stor mängd "skräptankar" så har drömmens innehåll ett ursprung som ligger bortom medveten kontroll. Åtminstone styr vi inte det som sker aktivt i drömmarna. Vetenskapen har ingen tillfredsställande förklaring till drömmarnas ursprung men oavsett var de kommer ifrån så är de värdefulla. Ingenting i en dröm är betydelselöst och även om vi inte förstår en symbol betyder inte det att den är betydelselös. När jag insett drömmens potential som ett kraftfullt redskap för att bringa förståelse använder jag mig mycket av dom. Drömmen kan knuffa oss i rätt riktning, lägga de sista pusselbitarna på plats, förklara händelser i tidigare i livet, belysa andra människor och deras avsikter, förklara vem du är och varför du reagerar som du gör och så vidare, och så vidare. Väldigt intressant och spännande.

En rättvis och någorlunda uttömmande information om drömmar kräver en bok eller två, och jag vill endast uppmuntra till egna undersökningar och flagga för drömmar som ett användbart instrument för att förstå livet och sig själv. Jag rekommenderar verkligen en fördjupning inom området och ha en stor portion tålamod och använd intuitionen så kommer du bli allt skickligare. Som jag tidigare berättat befinner jag mig i en mycket omtumlande resa i livet som transformerar mig som person och min livssyn har gradvis blivit fördjupad och annorlunda. Det är någon som många kan erfara men sällan är de medvetna om vad som försiggår och allra minst när de är mitt uppe i det. Jag är dock medveten om varför jag ställs inför prövningar och stort motstånd under förhållanden som utmanar mig till det yttersta. Det gör att jag också är medveten om mina tankar, känslor och reaktioner, vilket jag regelbundet nedtecknar. Dels för att lyfta fram det jag genomlever men också för att förankra det av betydelse och kasta bort det som inte tjänar något syfte.

När vi befinner oss i en kris sker en mobilisering av krafter. Något står på spel och vi manar fram oanade resurser för att klara svårigheterna. Min erfarenhet är att jag samtidigt blivit så otroligt mycket mer lyhörd för mig själv och omvärlden. Denna mobilisering av krafter avspeglas också i drömmarna. I svåra situationer kan drömmarnas potential bli tydligare än vanligt. Min erfarenhet är att drömmar blir tydligare ju svårare problem. Mardrömmar är inte farliga utan de ruskar om oss eller kanske bearbetar vi någon som plågar oss.

Drömmar om det som väntar

Det händer ibland att jag fått förvarning om saker som inträffade senare men också lugnande besked inför det som jag hyst farhågor inför. Det är intressant för faktiskt är det ju besked om framtiden. Ett kort exempel: jag våndades inför en situation som jag misstänkte skulle väcka starka känslor hos både mig och andra. Tanken på det plågade mig och en natt fick jag en dröm som visade hur jag pratade med inblandade och jag tittar upp mot toppen på en lyftkran intill oss där jag ser något stort hänga allra längst upp. Det ser tungt och hotfullt ut, tänk att få det i skallen. Plötsligt dimper föremålet ned och det märkte jag knappt då det var en mjuk höbal. Så situationen jag trodde skulle bli verkligen besvärlig (den hotande klumpen uppe i toppen av kranen) blev faktiskt väldigt lindrigt (höbalen som ganska mjukt och omärkt). Drömmen hade haft rätt och beskedet hade också lugnat mig innan.

En bekräftelse 

För ett par år sedan kände jag det som tiden stod stilla, inget tycktes hända som skulle kunna förlösa mig ur min långa, svåra period som ständigt pressade mig. "Gjorde jag fel, var jag inte så klarsynt som jag trodde?", var frågor som dök upp och det tyngde mig rejält. Då fick jag en dröm som släppte mina tvivel och gav mig förnyade krafter. I drömmen är jag och några andra personer lärare för en stor grupp människor. Vi ska undervisa i orientering i skogsmiljö. Innan vi ska lära ut till de övriga ska vi lärare själva springa en orientering i skogen utan hjälpmedel och får endast se en enkel karta innan. Så springer vi iväg. Jag rör mig som en virvelvind i över-mänsklig hastighet genom skogen, träden och buskar virvlar förbi. En bit bort vid min sida skymtar jag en annan person som tycks röra sig lika fort. Vi når ett område där en kontroll ska finnas samtidigt. Den andre personen fingranskar området i sin närhet, kryper runt och tittar på marken och jag betraktar honom med förvåning - "Ser han inte helheten", tänker jag, "kontrollen vi söker är ju där borta" och "varför tittar han bara i sitt närområde?". I drömmen såg jag kontrollen som låg en bit bort och hade en sort total överblick och såg inte bara detaljerna. Efter drömmen blev jag lugn då dess budskap framstod i all önskvärd tydlighet. Drömmen visade hur snabbt jag rörde mig genom livet, min navigation genom skogen var exakt, snabb och dessutom, det kanske viktigaste, jag har en syn för helheten i livet och stirrar mig inte blind på detaljerna. Det har utvecklats och numera är jag riktigt bra på att tolka och förstå livets mönster i andras liv och kan ofta med precision berätta vad de bör tänka på och vad som ungefär kan ske eller inte när det rör specifika områden. Hitintills har jag inte haft fel och det är livets motgångar som förädlat mitt sätt att se på livet och lärt mig skönja ett mönster bortom utan. Hade jag inte haft mina prövningar skulle jag varit ohjälpligt förlorad i ett ytligt synsätt som inte leder särskilt långt.

Tappa inte tron på livet!

För en tid sedan drabbades jag åter av ett bakslag. Mina förhoppningar om att komma ur den pressande situationen jag befinner mig i grusades. Jag hade hoppats så innerligt och med tanke på att flera år förflutit blir hoppet desto starkare. Visst förstår jag vad livet vill säga mig, jag vet att allt ordnar sig på bästa sätt till slut man innan dess måste jag ha nått en viss utveckling. Det är det som är tanken med allt jag genomlever, men vägen framåt kan vara allt annat än bekväm. Samtidigt lever jag alltid i beredskapen att mitt hopp snabbt kan släckas och släpper därför inte loss känslorna. Återigen stod jag inför den prövning jag mött så många gånger. I sista stund drogs mattan undan under fötterna på mig och åter föll jag pladask. Trots jag är mycket medveten om att jag prövas i min tro på livet gång efter annan och att förhoppningar som byggs upp hitintills alltid slutat med kras så finns där ju ett slut. Slutet kommer när jag har så mycket tro på livet att jag inte behöver de tuffa prövningarna. Jag har skrivit om detta i flera inlägg men åter vill jag understryka att tron på livet är en av de viktigaste läxorna livet - tror man på det som händer en minskar motståndet och därmed tankar som blockerar en från att se bortom ytan och få en mer sann bild av sig själv och omvärlden. Så snart tankebruset minskar öppnar man sig för visdom som tillåts komma i dagern då tankarnas moln skingras. Att tro på livet skapar förutsättningar för ett helt annorlunda liv med insikter, ett djupare och mer harmoniskt känsloliv och det krävs inte minst om du önskar förstå livet och komma vidare. Men det är så svårt och vägen tycks vara oerhört tuff. 

Nåväl, bakslaget fick mig ur balans och jag drogs nedåt och mådde ganska dåligt. Jag förstod att detta var en sorts motstånd mot det som skedde och det är väl naturligt för alla att man inte mår så bra om livet kraschade. Jovisst, men jag visste ju bättre än så - livet jäklas aldrig i onödan och det finns en tanke med det som sker. Nu gick jag på en smäll men medvetenheten var inte 100 procentig och jag föll dit. Inte så hårt som förr men tillräckligt för att det skulle ta kraft och energi. Jag insåg det men det hjälpte inte riktigt och jag förlorade energi som jag behövde till annat. Då fick jag två drömmar nätterna efter varandra. Den första förstod jag inte riktigt så temat upprepades natten därpå och då föll bitarna på plats. Min modstulenhet fick mig att tänka oklart och så snart jag förstod drömmarna var det ju så självklart och jag repade nytt mod då jag insåg att jag kommit ur kurs en aning. 

Här kommer den första drömmen: I drömmen placerar jag mig framför piloten i cockpiten i ett flygplan av mindre modell som påminde om ett ensitsigt plan från 40-talet. Innan vi lyfter känner jag mig osäker och litar inte riktigt på piloten, bland annat vill jag försäkra mig om att han inte ska lämna planet utan mig med fallskärm så jag håller fast i hans ben. Så lyfter vi och färdas i mulet, lite dunkelt väder ovan snöklädda berg på ganska låg höjd. "Hur gör vi om vi kraschar och hänger vid ett stup", undrar jag. Jag minns inte svaret jag fick av piloten men det var något i stil med att "allt ordnar sig". Så plötsligt ska vi buklanda och det verkar vara planerat och sker under ordning. Jag blir orolig och undrar hur det här ska gå. Planet glider fram ganska varsamt på snön, ned för en brant för att till sist befinna sig i mjuka snöhögar. Sen vaknar jag.

Nästa natt har jag följande dröm: jag vandrar längs med en ganska stor flod och någon sorts van vildmarksguide befinner sig bakom mig. Det är klart, kanske soligt väder och vi rör oss längs med floden och i mellan åt går vi över broar, lite symboliskt, då vi hela tiden rör oss på höger sida av floden. Plötsligt är det bara en spillra, en halvrutten bräda kvar av en bro och brädan är delvis under vatten. Det här går inte, ansåg jag. Brädan är för bräcklig. Jodå, det går visst, försäkrar vildmarksguiden, bara gå vidare. Så till min förvåning bar brädan och jag kom vidare. Men så ska vi över floden och bron är här delvis raserad. Det såg inte alls bra ut, tyckte jag och det kändes obehagligt. Vildmarksguiden ser inga problem och vi går ut på bron, som han började laga. Jag ser på men börjar röra mig åt en kanten. Detta leder till att bron lossnar och börjar röra sig med strömmen. I drömmen viker floden av och nedför en sluttning. Vi är på bron som blir mindre och mindre i strömmarna medan vi snurrar runt. Men så åker vi in till stranden vid en sväng och kan lugnt kliva av utan problem. Sen vaknar jag.

I båda drömmarna färdas jag någonstans, det visar hur jag rör mig framåt i livet. I första drömmen är omgivningen dunkel och i den andra är det klart. Den kan påvisa hur jag ökat medvetenheten en aning och ser lite klarare på omständigheterna. I båda drömmarna hyser jag tvivel på att det ska gå bra att det verkligen ska gå bra at komma vidare trots synbara problem. Det symboliserar min bristande tro på livet då jag ser kommande problem - jag ser hotande bergmassiv, rutten träbräda jag ska gå på för att komma vidare, trasig bro, virvlande fors med mera. Planet buklandar och rutschar nedför berg men det slutar mjukt i snö. I andra fallet gick det att gå på den smala, halvruttna brädan i vattnet trots mitt tvivel och jag kom helskinnad av från den trasiga bron i forsen. Det ordnade sig trots mitt tvivel och farhågor om att det inte skulle gå vägen. Efter den andra drömmen blev jag lugnare och humöret lättade avsevärt.

Jag har flera "kanaler" som kan hjälpa mig i livet och ju större svårigheter jag står inför, eller i, desto kraftfullare och tydligare bli hjälpen. Drömmarna som hjälpande redskap uppskattar jag särskilt då de alltid infinner sig när det blir svårt och de är alltid som klarast då. Dessutom upprepas dom om jag inte begripet första gången. Även andra människor i min omgivning får ibland mycket tydliga drömmar, som de berättar eftersom jag uppmuntrar dom till att göra det. Så lägg ett block bredvid sängen, om det är av vikt så kommer du vakna i drömmar, skriv ned stödord eller så mycket att du kan återkalla minnena på morgonen. Läs en eller ett par böcker om drömmar. Kanske inte allt för New age-inspirerade. Det finns en uppsjö med böcker och varför inte gå till biblioteket och kika?

Jag fördjupar mig inte mer än så här och hoppas intresset är väckt. Att studera drömmar och lära sig tolka dom är en mycket god investering. Ge dom det värde dom verkligen har och förstå att de är meningsfulla till skillnad från mycket av det vakna tillståndets tankar. Jag avslutar dock med ett litet stycke om barn då de själva knappast lär sig drömtolka och de kan behöva stöd och omtanke efter drömmar som plågat dom. Ni som han barn, skaffa gärna en bok om drömmar som har ett innehåll som även berör barn för ert bemötande av barnen kan ha stor betydelse.

Barn och deras drömmar 

Barn kan ha svårt att skilja på dröm och verklighet. De kan känna sig maktlösa och på hoppade av drömmens innehåll. Att prata om att det är som själva som skriver drömmarna kan dämpa rädsla och oro. Därför är det viktigt att inte bara avfärda de berättade drömmarna med orden "Det var bara en dröm!" Får barnen känna att det finns utrymme att prata om något som känns svårt bygger den en grundtillit för resten av livet. När barnet upplever att någon tar tid att lyssna så blir det grunden i en vuxen känsla att förhållanden och situationer går att förändra och att en hel del faktiskt fortfarande går att förändra. Den vissheten skapar meningsfullhet. Så det man i första hans ska göra är att lyssna på barnen då de berättar om sina drömmar. Har de dessutom fått lära sig att de själva är medskapare av sina drömmar och vi är villiga att lyssna till dom och är intresserade så visar vi att vi finns där som stöd och uppmuntran. Det kanske viktigaste är att vi visar dom respekt, som de har full rätt till men som många förälder glömmer bort då de ser sina barn som "mindre vetande" eller någon sorts underordnade ägodelar. Om barn inte visas respekt tappar de självrespekt och det kan hänga med livet ut.

Om barnet har en mardröm kan man tända lampan, lyssna med tålamod och håll om dom. Det gäller att skapa trygghet. Barnets tanke- och bildvärld skiljer sig från vuxnas och ibland får man spela med och titta efter monster i garderoben och helt enkelt kasta ut det "på riktigt". Ibland är det en hjälp. På dagen kan barnet få rita eller måla sin dröm för att illustrera nattens upplevelser. Fråga vad t.ex. elefanten sa i drömmen, ge barnet utrymme, säg inte vad du tror. Trösta inte för mycket för ofta är det ett sätt att snabbt avsluta det vi själva oroas över. Det viktiga är närvaro och intresse.

Egot II

Detta är det andra inlägget i en serie om Egot. Läs först "Egot I". Egot är en del av formens värld, dvs det som kan röras vid, ses och kan ges en beteckning, ett namn. Ett ord används för att identifiera något och därmed invaggas man i tron att man då vet vad det är. Men faktum är att man enbart täckt över det som egentligen finns där med en etikett. Därmed fastnar vi i en ytlig föreställningsvärld som enbart låter oss uppleva det ytliga lagret av verkligheten. Vi vandrar genom livet utan att förstå hur allt hänger samman och vi inser inte att allt kommer från samma källa. För att omsätta detta i något praktiskt och mer förståeligt: sätt dig utomhus på en vacker plats och betrakta omgivningen. Du kan välja ut vad som att låta din blick stanna vid - en fågel, en sten, ett träd. När du ser på den och låter den vara som den är utan att snabbt ge den en beteckning eller etikett, så kan en känsla av vördnad och förundran uppstå. Jag tror inte alls att det är något som gemene person förnimmer utan det finns en inre förberedelse och mognad för något mer. Nyfikenheten är väckt och det lever en andlig sökare i det inre. Det kan låta mystiskt och verklighetsfrånvarande men faktum är att det är exakt tvärtom. Det är enbart genom stillhet och en inre tillåtelse att låta saker vara för vad dom är som vi kan börja se bortom ytan och uppleva djupet. De ord vi påtvingar det vi observerar skapar en falsk identitet som stoppar upp och därmed ser vi inte bortom skylten där den egentliga verkligheten finns. Det är många gånger jag stött på formuleringar som ovan och till en början undrade jag vad som menas eller så lät jag det passera som ett vackert uttryckssätt, som för att rama in en vacker beskrivning av "något". Jag förstod senare vad det innebär. 

En gång satt jag ute en vacker sommardag och läste. Jag gjorde en paus och tittade på en liten insekt som kröp längs med ett blad. Jag betraktade den med något som kan likna värme och då jag upptäckte det blev jag som förbluffad - här sitter jag och tittar på ett litet kryp och känner värme och vördnad. Jag skulle aldrig kunna skada insekten medvetet och jag blåste försiktigt på den då jag skulle vända blad för att få den att flyga iväg efter en stund. Jag förbryllades en aning över mig själv men insåg att jag förändrats och något hade väckts - där fanns en medvetenhet om en förening till naturen och jag kände samhörighet med den på ett sätt som måste upplevas för att förstås. Numera betraktar jag ofta naturen med respekt, förundran och där finns en känsla av attraktion och längtan. Ett träd är mer än ett träd eftersom jag inte använder beteckningar när jag ser naturen. Det är inte en vacker natur jag syftar på där jag beundrar en vacker bild utan en djupare upplevelse där mer än ögat är involverat. Jag är medveten om att detta låter besynnerligt för många och det är just skillnaden på en andlig insikt och icke. Så snart vi rör vår medvetenhet bortom ytan förnimmer man något mer och därmed öppnas en djupare verklighet som skapar en tolkning av verkligheten i flera dimensioner. Jag ska försöka belysa det mer praktiskt och vardagligt: en kvinna berättade för mig att en bekant att låtit kort i telefon och hon hade tagit det personligt och tänkte minsann vara likadan tillbaks nästa gång. Men den bekante kanske hade haft en dålig dag, något tråkigt kanske hade hänt som påverkade, sa jag. Det behöver inte alls ha med dig att göra. Personen hade satt en etikett på bekantingens uppträdande och såg enbart till denna och inte bortom ytan. Hon kände sig förnärmad och ville ge igen. 

Denna historia visar hur egot skapar en bild som i sin tur ger upphov till negativ tankeaktivitet, det som håller igång egot. Det finns således alltid en förtjänst i att se bortom det man tror är den sanna bilden av en situation, dvs. se bortom egots värld. Nästa gång de talades vid var den bekante lika trevlig som vanligt. Således var det en del av medvetandet som ville ikläda sig offerrollen och finns någon skyldig till detta. Det är egots grundläggande konstitution - den söker fel, hot överallt, en yttring som bygger på rädsla. Är vi rädda, arga, oroliga så innebär det en tankeaktivitet på högvarv och det är egots mål. Egot söker självförverkligande genom splittring, hot och vedergällning. Blir det stilla i tankevärlden förminskas det och ständigt presenteras anledningar till förstärka en ytlig betraktelse av omgivningen.

Sällan är egots tankekarusell så ihärdig och påtaglig som då vi vaknar på natten och kommer tänka på något som engagerar. Känslorna som följer på en tanke blir starka för egot vill inte alls att sömn ska råda utan försöker locka till ett tankeinferno. Råder det omedvetenhet kan det förstöra hela nattsömnen. Prova att bli medveten om själva tanken och betrakta den så kommer den minska i intensitet och betydelse omgående. 

Egot vill att vi bygger upp en tron på en ytlig verklighet och en ytlig identifikation till vilka vi är på en tankeverksamhet. Egot förespråkar separation, det finns ingen enhet och gemensamt ursprung. Resultatet av detta läser vi om i historieböckerna och ser på nyheterna. Inget direkt hoppfullt budskap, men vi lever i en förändringens tid. 

I sjukdomstillstånd pratar man ibland om att man måste bli sämre innan man blir bättre - hög feber innebär att de främmande organismerna lättare bekämpas i den högre kroppstemperaturen och immun-försvaret kan fullfölja sin uppgift. Vi lever i en tid när egots influens förstärks och det syns i världen - egot skapar motsättningar, jakt på mer rikedom, hänsynslös exploatering av naturen, diverse stridigheter och så vidare. Men egot är förutbestämt att upplösas och det är den tiden vi lever i. Faktum är att det brådskar då mänsklighetens omedvetenhet hotar vår art och en utveckling är nödvändig. Det är en förändring som är djupare än vår tankevärld. Den nya medvetenheten handlar om att kunna gå bortom tankarna och att nå en dimension som är betydligt mer omfattande än tanken. Då hämtar vi inte vår uppfattning om vilka vi är från ett ständigt tankebrus. Den medvetenhet vi då talar om är det som föregår tanken, det rum som tanken uppstår i. Det låter kanske besynnerligt men prova att få svar på ett problem genom att meditera över det. Fokusera på det du vill ha svar på och släpp sedan alla tankar och reducera dom t.ex. genom att centrera på andningen en stund. När tankarna är stilla och få så stanna i det tillståndet en stund. I detta stilla sinnestillstånd skapas en möjlighet att involvera en inre medvetenhet som är betydligt större än ytintellektet. Intuitionen har sitt ursprung här.

I flera inriktningar i sedan flera tusen år tillbaka omnämns en tid då världen når ett sammanbrott - det finns med i Gamla Testamentet såväl som det nya, kineserna har det i sina läror, Mayakulturen med flera. Det är inget att frukta och det innebär inte en fysisk undergång. Vår jord och våra liv är en yttre manifestation i fysisk form som är en återspegling av den inre världen, dvs. vi skapar det själva. Det individuella medvetandet är förenat med det kollektiva och på så vis möter vi ständigt det vi själva skapar. "Är det inte Gud som skapar världen", kanske någon undrar. Ja och nej. Gud är källan till allt och allt har sitt ursprung i denna källa. Således är vi alla en del av källan, som vi kan kalla Gud, men vi väljer själva vad vi möter. Den värld vi lever i skapar vi själva och den fostrar oss till att mogna och nå en högre medvetenhet. 

När Jesus pratade om ett himmelrike så syftade han inte på en fysisk plats utan en värld som vi skapar med ett förändrat medvetandetillstånd. Ett medvetande som rör sig på ett lägre plan skapar faror, hot, identifikationen med formers värld förhindrar ett högre medvetande som ser bortom tankar och känslor och därmed läggs grunden till en värld präglad av rädsla, konflikt och oförstånd. Jag säger ofta att de flesta tråkigheterna uppstår eftersom människor lever i omedvetenhet och brist på eftertanke. En eftertanke kan vara att man tänker bortom den första tanke som gör sig större än vad den egentligen är med hjälp av känslor. En eftertanke kan ha ett djupare ursprung eller åtminstone influenser därifrån. Vi människor och våra medvetanden är oupplösligt förenade till allt liv på jorden och därför uppstår synkronistiska händelser som reflekterar den medvetandenivå vi företräder. Det innebär sönderfall, klimatförändringar och upplösning av en destruktiv medvetenhet. Människan är trög och inte förändringsbenägen och därför får hon också smaka på konsekvenserna av sitt synsätt. Det är inte ett domedags-resonemang. Tvärtom, något sjukt försvinner och får ge plats åt något nytt och sunt.

Att släppa ilska

När man blir förbannad på någon kanske vi vill ge igen på någon vi anser behandlat oss illa och ibland kan det uttrycket för detta innebära ett fysiskt eller verbalt angrepp. Denna fientlighet, negativa energi kan också laddas ur genom att släppa loss på något som symboliserar den tänkta
motståndaren, så skaffa en boxboll ;-). Ett lugnare och effektivt sätt är att skriva ett brev där man får utlopp för all den aggressivitet, harm och bitterhet får utlopp, men låt bli att skicka det! Enbart att formulera brevet på papper kan vara nog för att släppa ut den psykiska spänningen eller den negativa energin.

Egot I

Det här blir inledningen på en serie inlägg som behandlar ett område. Syftet är inte att förse läsarna med ny information eller nya föreställningar utan att bidra med ögonöppnare och förhoppningsvis en medvetandeförändring. Antingen sker det eller så kan texten uppfattas som meningslös. Det kan bara ske något för dom som är redo, som i vilken andlig utveckling som helst. Det handlar således inte bara om att överge stela, inlärda mentala strukturer som begränsar ens livsåskådning och skapar fångar i den egna personligheten, utan också om en mognad som vuxit fram som skapar en beredskap för en utveckling. I mängder av andlig litteratur, framför allt sedan långt tillbaka i tiden, berättas det i religioner och andliga traditioner om en allmän dysfunktion i människans medvetande. Insikten om denna dysfunktion, som egentligen är ett "normalt" sinnestillstånd hos de flesta människor, går under flera benämningar: i hinduismen kallas den för maya, illusionens slöja, i buddhismen dukkha, vilket kan översättas med lidande, otillfredsställelse eller olycka. Den kristna läran talar om människans kollektiva tillstånd och kallar det för arvssynd. Ordet synd har blivit misstolkat i kristendomen pga. felöversättning. Det Nya testamentet skrev ursprungligen på forngrekiska, och gör man en bokstavlig översättning betyder då synd att misslyckas eller missa sitt mål. Således betyder synd att förfela syftet med den mänskliga tillvaron.

Nyfödda är ömtåliga och bräckliga varelser och de utstrålar en oskuldsfullhet som närmast är att betrakta som en skönhet, som påverkar till och med de mest okänsliga. De små barnen är ännu inte fast förankrade i den materiella världen och den inre äktheten lyser genom. Identifieringen med formens värld, den materiella, ytliga världen kommer så sakteliga tar över och skapar en del av medvetandet som ofta benämnes Egot. Man behöver inte fördjupa sig länge i andlig litteratur förrän man stöter på begreppet. Kanske inte just med den beteckningen men beskrivningen av dess funktion, uppkomst och karaktär är ungefär den samma. Den kanske störste andliga läraren i vår tid, Eckhart Tolle, ägnar den absoluta huvuddelen av sina ord till att beskriva egot och vad som döljer sig bakom dess influens. En annan stor andlig lärare, Paul Brunton, ägnar nästan hela sin lära och flera böcker åt vägar att nå fram till det sanna Jaget bortom Egot.

Det finns mängder med andra visa personer som beskriver det samma. Det mycket omfattande verket En kurs i mirakler, uppehåller en mycket stor del texten och övningar kring Egot och hur vi ska kunna släppa greppet om det för att se världen för vad den egentligen är. Egot förvanskar vår världsbild och vår känsla i Varandet. Den som genomskådat egot och nått sitt sanna Jag brukar benämnas Upplyst. Det är alltså ett tillstånd då världen ses med ögon som inte fördunklas av egot och en känsla av Etthet uppstår och den upplyste genomsyras av lycka och harmoni. Eckhart Tolle är en av de få människorna i vår värld som nått dit och just därför är det intressant att ta del av hans ord.

Mänskligheten har lyckats åstadkomma fantastiska saker inom konst, litteratur, musik, arkitektur och under det senaste århundradet har radikala förändringar gjorts efter framsteg inom vetenskapen. Otvivelaktligen är det mänskliga sinnet mycket intelligent och samtidigt influerat av galenskap. Under 1900-talet har de tekniska framstegen förstärkt den dysfunktion som så djupt präglar människan och dess inverkan har aldrig varit större på oss själva, andra livsformer och på jorden i sin helhet. Låter det som en överdrivet dramatisk beskrivning av människan och kanske till och med orättvist? Titta då på nyheterna och kasta en blick tillbaka på 1900-talet. Vilket sällan skådad grymhet, makthunger, girighet, rädsla denna kollektiva dysfunktion gett upphov till. Förvisso inget nytt i historien men det har accelererat och intensifierats. Människor åsamkar varandra mer lidande än alla naturkatastrofer tillsammans och är det inte galenskap?

Vi lever så starkt präglade av egot att vi inte känner eller förstår vad skillnaden skulle innebära. Det är dock mycket enkelt att identifiera egot - om du blir arg, orolig eller på annat sätt drabbas av negativa känslor så rikta uppmärksamheten inåt och observera tankarna med tillhörande känslor så har du identifierat egot. I samma ögonblick som du observerar blir du medveten och medvetandeförhöjningen minskar egots grepp om dig. Egot överlever inte i medvetandets ljus. Titta tillbaka på något tillfälle då du varit arg och som förblindad har du skadat andra med handlingar och ord. Det är egot som härskat och fördunklat den du är bortom dess yta. Egot existerar i en omedvetenhet och tar kontroll över våra liv. Även inom psykologin och olika terapeutiska behandlingsmetoder fokuserar man på att skapa medvetenhet och tydliggöra beteenden som antingen förstärker eller förminskar egots inverkan, men man använder inte beteckningen ego och ser mer till beteenden än företeelser. 

Vi lever i en tid då egot kanske är starkare inom kollektivet än vad det någon gång varit tidigare. Aldrig har väl materialismen härskat så tungt och aldrig har vi varit så långt från de vi egentligen är. Det är inte underligt att den psykiska ohälsan ökar och att flera söker svar och söker sig till andlighet. Det skrattas åt att det skulle finns något bortom det förhärskande ytliga förhållnings-sättet, en mening och en djupare tillvaro förnekas och betraktas som humbug och destruktiviteten fortsätter skapa sår i människor och natur. Och det beror på en djup omedvetenhet som förstärkts i dessa oföränderliga och starka tankestrukturer som befäster en mekanistisk värld där man inte förstår hur allt hänger samman. Det här låter ju dystert men det finns ljus och hopp. I gamla skrifter, i öst och väst har det skrivits om en tid skulle komma då en stor förändring skulle ske, en förändring där det gamla skulle överges till förmån för något nytt. Det låter verkligen som något hämtat från New Age-kulturen, men faktum är att mycket respekterade personer uttrycker just detta, bl.a. Eckhart Tolle. Egots struktur kommer ge vika kollektivt och det bereds plats för något nytt som också är en förutsättning för vår överlevnad. Vi ser det från första parkett - bankvärlden, som baseras på egots egenskaper håller på att vackla och vi kommer få se banker gå under, företag, men också stater och andra samhällsstrukturer som bygger på egots fördunklande inverkan. På sikt kommer västvärldens dominans förskjutas österut, och det har vi redan kunnat skönja.

Jag är inte alls någon förespråkare för att religioner sitter inne med frälsande sanningar, men vänder mig gärna till religiösa texter då de uttrycker något som tyder på insiktsfulla formuleringar, som ibland behövts tolkas av klarsynta personer. Eckhart Tolle om Jesus bergspredikan, där Jesus gör en förutsägelse som få har förstått:

"Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet"

"De ödmjuka är de som saknar ego. Det är de som vaknat och inser att de till sin natur är medvetenhet och ser detta i alla andra, i alla livsformer. De lever i ett tillstånd där de känner sin enhet med helheten."

Som avslutning på denna första del kan jag nämna att Mayakalendern avslutas så att säga 2012. Det förekommer tolkningar såsom att jorden skulle gå under och allt då ta slut. Helt fel, det markerar endast slutet på en cykel i människans medvetandeevolution och början på en ny - början på slutet för egot och därmed skapas förutsättningarna för något betydligt friskare och behagligare. Om Mayakalendern återkommer till i ett annat inlägg. För vissa verkar det som om jag är ute och vandrar i tassemarkerna, men betänk då att vi lever i en tid då det råder stor omedvetenhet om vårt existentiella plan och minsta lilla skrapning på ytan väcker protester. Och vi ska inte förakta gamla tiders kulturer för ofta har de mer att säga oss än vad de flesta tror.

Omgivningen och en existentiell utveckling

En andlig utveckling, eller en existentiell, som jag ofta föredrar att benämna det, är ett uttryck för livets sanna natur. Det är först då livet börjar framträda i sin verkliga struktur, man börjar förstå sin roll i en större helhet och det börjar spira en ödmjukhet inför livet som sådant. Det leder till kunskap som man inte ens reflekterat över tidigare och nya vägar blir synliga. Det har skrivits nästan ett oändligt antal böcker om andlighet och andlig utveckling. Det är svårt att sammanfatta vad det innebär i korta ordalag, men för egen del har det inneburit en ökad medvetenhet och en helt ny syn på livet. Förr var min betraktelse av livet precis lika ytlig som någon annans och mina tolkningar av livet var så begränsade. Det låter klyschigt men faktum är att ju mer jag lärt mig desto mer förstår jag hur lite jag egentligen vet. Livet är så komplext och fyllt med syften och meningar som aldrig förstås eller blottläggs för någon. Det mänskliga medvetandet är anpassat till det fysiska livet och vilket otroligt famlande i mörkret det är!

En andlig utveckling är en ökat förståelse för livet, medmänniskor och den roll man själv innehar. Vi stiger upp på morgonen och lever våra liv med allt vad det innebär och de flesta gör inga djupare reflektioner över det som händer. Men det finns dom som stannar upp och undrar vad det är som sker. Så snart som en aspekt förflyttas från ytan och man börjar söka bortom denna kan en andlig utvecklingsprocess starta. En öppenhet bortom tankar och känslor blir en grogrund för någonting annat. Mig veterligen inträffar det enbart när vi tvingas till att fundera och drivkraften är svårigheter vi ställs inför. Lidandet är egentligen en stor möjlighet till kunskap och förändring. Det är då vi är förändringsbenägna och beredda att överge gamla föreställningar som inte visade sig vara gångbara när vi ville förstå det vi ställs inför. Se själv på hur folk i din närhet reagerar på livet - Ofta går de helt upp i sina känslor utan att ifrågasätta det och det uppstår allsköns negativitet som drabbar dom själva och andra. Det är här som de skulle ta ett kliv tillbaka och se mer objektivt på föreställningen, försöka förstå på ett nytt sätt, försöka urskilja vad som egentligen ville sägas med situationen, kanske urskilja ett mönster som alltid är lättare att identifiera om det upprepas, men framför allt utgå ifrån att det som händer har ett syfte, hur svårt det än kan vara att begripa. Upprepas det här om och om igen under svår
press så är det oundvikligt att man inte börjar glänta under ytan och nya tankesätt börjar uppstå. 

Som jag varit inne på tidigare i andra inlägg i denna blogg, bl.a. En ökenvandring - En andlig utveckling, kräver en långtgående transformering av ens existentiella natur, vilket leder till en ökat medvetenhet i flera dimensioner, en lång period av prövningar. Dessa prövningars utformning är individuella men den konstanta pressen kan pågå under flera år utan uppehåll för annat än smärre andningspauser för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att mäkta med, men även för att smälta upplevelser och skapa utrymme för tolkning av dess innebörd. Det är inte bara en tankeprocess utan det sker en hel del som aldrig uppfattas och förändringen kanske också är fysisk. Hur som helst kännetecknas en andlig utveckling av stunder i stillhet och kontemplation, vilket livet passande arrangerar till en. Utöver det är det starkt känslomässigt och energikrävande. Isoleringen är en förutsättning för att du själv ska finna svaren, dina sanningar och lyfta fram visdomen inom dig själv. 

Det jag nu skrivit om ovan ställer sig många helt främmande inför och förstår inte alls vad det handlar om. Det är inte frågan om intelligens eller om att vara dålig eller bra. En andlig utveckling innebär att ens referenspunkter förflyttas utåt, uppåt, inåt, ja i alla riktningar. Det är en medvetandeförändring till stor del och inte så mycket fakta. Därför kan det var oerhört svårt för någon som aldrig lärt sig tänka bortom ytan att förstå fördjupade resonemang. Det är som att kasta ut blomsterfrön på en asfalterad parkeringsplats. Där finns ingen grogrund och inga blommor kan växa. Det är enbart livets utmaningar som kan bryta upp asfalten och blotta den underliggande jorden.

Fortfarande befinner jag mig i en ödslig vandring, alltid under press, stundtals nästan övermäktigt, men jag försöker hela tiden förstå, förstå för att inte fastna i en tankespiral av tankar som enbart skapar motvilja och därmed motstånd för då stannar jag upp. Det finns ingen i min närhet jag kan diskutera eller utbyta tankar med, då de är mer eller mindre ointresserade och det finns föga förståelse. Jag förebrår inte alls dom, för det är så det ska vara för min del och de har sina liv som fyller dess tänkta funktion för deras del. Avsikten med min torftighet och brist på samtalspartners är just att jag ska söka i mig själv, i mitt inre och mer eller mindre medvetet lyfter man så sakteliga. Därför ser betingelserna ut som dom gör och människor i min närhet har inget intresse av det existentiella och inget att tillföra. Men de kan vara fina människor för det. Många människor vill verkligen inte utvecklas andligen, de vill inte förändras och de vänder sig mot förändringar. De har en bild av hur de vill att saker och ting ska vara, inklusive dom själva, andra och deras världsbild. Därför möter man motstånd från dom och de uttrycker sina skäl fast egentligen rör det något helt annat som är förankrat undermedvetet. Det har hänt att jag lånat ut en välskriven bok av existentiell natur, som jag verkligen blivit fascinerad av. Jag har största förståelse för att smaken är delad (men egentligen handlar det om beredskap för andlig mognad) men det jag fått höra efter personen läst endast ett par sidor är det den var ointressant och personen ursäktar sig för den inte har tid. Samma person kan avbryta mig då jag försökt utveckla och förklara något i livet med att påstå att det jag pratar om är tråkigt. Eller så möts jag av ett flin som vill signalera att jag fantiserar "vad har du fått det ifrån". Mina ord låter enbart konstiga och de avfärdas.

När en andlig utveckling som process pågår är det naturligt att möta motstånd. Under senare år har jag regelbundet mött det och det har varit fullkomligt omöjligt att nå fram hur jag än försökt, vridit och vänt på det jag önskat framföra. Oavsett vad jag framfört av andlig natur har jag sågats vid fotknölarna och motparten har starkt vidhållit vid sin ytliga, svartvita verklighetsbild. Mycket frustrerande till en början, men det gör att man själv betraktar det man uttrycker, utvecklar det, förfinar och förstärker det. Motståndet är således nyttigt och ibland skadar det nog inte för många att tillse att de står med båda fötterna på jorden. Det finns många exempel på människor som söker en andlig utveckling men det yttrar sig i flummigheter och förvirrade tankegångar. Dessutom är motståndet en utmärkt väg till att själv bli mer medveten.

Ofta undrar jag hur en människa som borde känna mig mycket väl kan avfärda allt jag säger när vi diskuterar livets outgrundligheter och på så vis borde jag ju framstå som en oansvarig virrpanna. När det råder karmiska band, ingrodda vanor att avfärda någon annan i olika grumliga syften, kan det kännas så naturligt att ingen reflektion görs att någon kränks. Inte så tydligt utan snarare indirekt och det är ett maktmedel. En medvetenhet om detta gör att påverkan minimeras. Men det händer då och då att jag stöter på människor som på ett eller annat sätt har öppnat sig för en djupare livsåskådning. Det kan leda till mycket stimulerande samtal, men det som framför allt är roligt är då jag kunnat hjälpa andra. Eller att jag själv fått något nytt till mig. Ofta har jag blivit förvånad över att jag kunnat berätta och förklara något som jag inte visste fanns inom mig. Det är som jag läste någonstans: "Du vet inte vad du fått förrän du ger bort det". Det är resultatet av en andlig utveckling, en visdom som har sitt ursprung i ens egen strävan att förstå då livet kallat på ens uppmärksamhet. Det har hänt att människor kramat om mig och tackat för det jag berättat, en del får tårar i ögonen, en kvinna sa till mig att hon rös i hela kroppen under vårt samtal och detta beror på att jag tangerat något de redan hade inom sig och lyftes upp till medvetenhet. När jag pratat om samma sak med en mer ytligt förankrad person har denna helst velat gå sin väg och undrat vad jag pratar för dumheter. Då och då har jag fått höra från människor att de gärna vill ha mer kontakt med mig eller vill träffa mig igen för att diskutera mer. Alltid har det rört livet, oss människor och det på ett djupare plan som plötsligt kan skapa en begriplig struktur som därmed ger tröst, trygghet och kanske framför allt en motivation att klara av påfrestningar och kanske lätta på gamla spänningar och känslor som blottlades under samtalet. Jag hoppas det inte låter som jag glorifiera mig själv för det är inte avsikten. Nej då, då jag pratar med någon som är mottaglig rör det sig ofta om syre tillförts till den eld som redan var tänd, glöden blossade upp, och de kände igen något de i grunden redan visste. Självklart har även jag utbyte av sådana här samtal som kan skapa enormt mycket energi och tillförsikt. Alla som utvecklas andligen kommer förr eller senare befinna sig i situationer där de fungerar som lärare för andra, inspiratörer eller på annat sätt dela med sig. Även jag möter mina.

Det jag ville belysa med detta inlägg är att intresse och mottaglighet för andliga frågeställningar är mycket skiftande. Så ska det vara och annat vore orimligt. De flesta som börjat "röra på sig" känner igen det jag framför i texten ovan. Vi har kommit olika långt, andra har liv där existentiella frågeställningar inte hör hemma just nu, men faktum är att vi tillsammans hjälper varandra.

Visst finns Djävulen!

Satan, Djävulen är ständigt närvarande och prövar oss ständigt. Djävulen är den kraft som försöker hålla medvetandet bundet vid lägre materiella former. Djävulen, denna kraft har en väsentlig funktion. Den ger oss motstånd som vi behöver för att finna styrka i oss själva. Utan denna kamp skulle vi aldrig kunna utvecklas. Vi prövas, inte en gång utan många gånger. Kampen fortsätter i olika former från olika medvetandeplan. Ju mer vi upplevt desto kan vi förstå de krafter som verkar i våra liv. När vi förstår dom kan vi medvetet ta ställning till dom och försöka skapa förståelse och därmed kontroll.

I Bibeln står det att Jesus blev prövad av Satan. Nu är jag varken Bibeltolkare eller expert på den men i Kristendomen pratar man om Djävulen som en fallen ängel - Lucifer - Djävulen, en motståndare till Gud och så vidare. Vem uppfann Djävulen och vad menade man från början? En hel del av det som står i Bibeln är inte tänkt att läsas bokstavligen och förmodligen har Satan varit en metamorfos för de prövningar människan kan utsättas för och egenskaper och beteenden människan kan uppvisa i sin omedvetenhet.

Se livet som en skolning i hur det är att vara människa, utan krusiduller eller förskönande inslag, så inser var och en att det måste finnas mörka sidor för att förstå de ljusa. Ett mynt har alltid två sidor och dualitet genomsyrar det mesta i vår värld oavsett om det är fysiskt eller en företeelse.

Djävulen finns, men det är inte en person utan ett inslag i syfte att forma oss som människor. Det existerar således ingen kamp mellan Gud och någon sorts ondskefullt väsen, som på något sätt skulle kunna hota Guds position. Det som är Djävulen är en berättigad komponent i våra liv, som i slutänden värdesätts som bidragande till slutmålet - vår helhet.

D-vitamin under vinterhalvåret

Sommaren är över och solen lyser allt svagare. Det innebär att solens strålar inte längre förmår stimulera vår hud att producera det så viktiga D-vitaminet. Det förråd som byggt upp i kroppen fylls inte längre på i tillräcklig omfattning för att det inte ska minska. Till viss del får vi D-vitamin via födan men inte i närheten av det vi behöver. D-vitamin finns bl.a. i rapsolja, fet fisk (lax, makrill och sill), äggula, lever, mager mjölk och margarin, men det krävs orimligt stora mängder för att tillgodose kroppens behov.

Läs också mitt tidigare inlägg om D-vitamin: http://existentiella.blogspot.com/2010/09/d-vitamin-mot-svininfluensan-d-vitamin.html

Ett av de viktigaste näringsråden som kommit under senare år är förmodligen att få i oss tillräckligt med D-vitamin eftersom vitaminet har så stor inverkan i kroppen och troligen lider de flesta av oss i det solfattiga Norden brist under vintern och våren. Just nu bedriver Livsmedelsverket studier rörande vårt behov av D-vitamintillskott och extra berikning av födan.

D-vitamin:

• stärker immunförsvaret,
• minskar risken för ett flertal olika cancerformer
• skyddar hjärtat
• motverkar stroke
• förhindrar smärta i leder
• förhindrar benskörhet då vitaminet reglerar kalkbalansen i skelett och tänder

D-vitamin kan också:

• förhindra depressioner
• motverka högt blodtryck
• diabetes - D-vitamin påverkar insulinkänsligheten positivt gör att även risken för diabetes typ 2 och viktuppgång minskar om man har en god D-vitaminstatus.
• motverka multipel skleros, autism och fibromyalgi

Bristsymtom är trötthet och nedstämdhet som var och en kan identifiera utan att behöva uppsöka läkare. Griniga barn som kanske får koncentrationssvårigheter och är trötta på vintern kan vara tecken på för lite D-vitamin.

Tonårsflickor får i sig alldeles för lite D-vitamin Tidigare studier har visat att många svenskar får i sig för lite D-vitamin. Hos unga flickor kan vitaminbristen vara allvarlig eftersom en stor del av förkalkningen av skelettet sker i tidiga tonåren.

Enligt Livsmedelsverket bör flickor i åldrarna 13 till 20 år få i sig minst 7,5 mikrogram D-vitamin per dag. Det motsvarar en halv portion lax. Men nu har forskare från Irland, Danmark och Finland kommit fram till att flickor bör sträva efter att få i sig mer än dubbelt så stora mängder D-vitamin för att få hälsosamma blodnivåer. Det överensstämmer också med nya rekommendationer i USA och Kanada. Studien är publicerad i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition.

Nyligen fann forskare från Michigan University i USA att barn som saknar vitamin D ökar sin inlagring av fett kring midjan och går upp i vikt snabbare än de barn som får tillräckligt med vitamin D.

Ansamlingar av fett kring midjan, så kallad äppletyp, är särskilt ohälsosamt eftersom associeras med ökad risk för typ 2-diabetes, kroniska sjukdomar och hjärt- och kärlsjukdom. Forskningsresultat tyder på att låga nivåer av vitamin D i barndomen ökar riskerna för att utveckla fetma, vilket i sin tur sannolikt följer barnen genom livet.

Vad rekommenderar andra nordiska länder?
Finland har nyligen ändrat sina råd om D-vitamin och rekommenderar nu att barn upp till 18 års ålder tar D-vitamintillskott (försäljningen av D-vitaminpreparat har ökat med 50 % under 2010). I Danmark rekommenderas tillskott för barn upp till ett års ålder. I Norge rekommenderas tillskott upp till sex års ålder, men efter ett års ålder endast vintertid. På Island rekommenderas barn upp till sex års ålder tillskott.

Äldre blir friskare med D-vitamin
För äldre är det extra viktigt att tänka på att få i sig vitaminer och mineraler. Det har visat sig att äldre personer med ett högt D-vitaminintag lever längre och är friskare. Forskning visar att god D-vitaminstatus bland annat ger bättre muskelstyrka, ökad rörlighet/rörelseförmåga och starkare skelett.

Äldre personer tillhör en av riskgrupperna för D-vitaminbrist. Generellt är får kroppen svårare att ta upp vitaminer när vi åldras. Låga D-vitaminhalter kan vara en riskfaktor för många sjukdomar som ofta drabbar äldre personer såsom diabetes, vissa cancertyper och hjärt- och kärlsjukdomar. När man blir äldre blir dessutom huden sämre på att tillverka egen D-vitamin och tarmen sämre på att ta upp D-vitamin från maten. Livsmedelsverket rekommenderar idag 10 mikrogram per dag för äldre personer som vistas lite utomhus.

Livsmedelsverket ser nu över sina rekommendationer
Livsmedelsverket kommer att gå igenom vetenskapen på nytt, bland annat de finska studier som ligger bakom att Finland ändrar sina råd. Utifrån det tar kommer man ta ställning till om det finns skäl att även råda äldre barn att ta D-vitamintillskott i Sverige. I samband med en nationell kostundersökning som Livsmedelsverket genomför under 2010-11 kommer nivåerna av D-vitamin i blodet hos vuxna att kartläggas. Resultaten kommer bland annat att ligga till grund för att bedöma om berikningsnivåerna behöver ses över. Det kan till exempel bli aktuellt att fler typer av livsmedel berikas och/eller att man ökar berikningsnivåerna i de produkter som redan i dag (mager mjölk och margarin).

D-vitamin och immunförsvaret
En bidragande orsak till att man lättare blir förkyld på vintern är att D-vitaminnivåerna sjunker pga. av minskad intensitet på solljuset. Det påverkar nästan alla delar av immunförsvaret negativt. I stort sett alla typer av celler som utgör ditt immunförsvar behöver D-vitamin och detta är en av orsakerna till varför D-vitamin är viktigt i cancerprevention. En person med låg D-vitaminhalt i blodet löper större risk att drabbas av värre infektioner som t ex influensa och lunginflammation. Eftersom immunförsvaret optimeras kan D-vitamin spela en roll även i inflammatoriska och immunologiska sjukdomar som reumatism, psoriasis, MS och diabetes typ 1.

Hur mycket? Det diskuteras och framförs argument för olika dos av D-vitamin och det råder osäkerhet hur mycket vi behöver. Det är normalt svårt att få i sig farliga mängder D-vitamin. Alla kända rapporterade fall av D-vitaminförgiftning har tagit 30000 IE/dag (ofta betydligt mer) under en tid.

I mitt tidigare blogginlägg ansåg överläkare Lars Humble att 2000 IE/dag är att rekommendera och det från 11 års ålder. Om man tillämpar det råder lär man inte få brist på D-vitamin i alla fall.

Ibland skrivs mängden i mikrogram (µg). 1 µg D-vitamin = 40 IE. 2000 IE motsvarar alltså 50 µg.

Karma - uppkomst och lösande

När vi går genom livet fattar vi beslut, svarar på det vi möter, agerar och utför handlingar på olika vis, tänker och får därmed känslor. Alla erfarenheter som görs i livet kommer till uttryck på det emotionella planet, och känslorna kommer att göra sig påminda om och om igen, i alla möjliga situationer som inte tycks ha med det hela att göra. Vår syn på omvärlden återspeglar det som rör sig i vårt inre. Jag brukar säga att vi i varje stund skapar vår morgondag och det gör vi utifrån vad vi ger till omvärlden och oss själva. Allt det vi skapar med tankar och handlingar återvänder till oss för att skapa en medvetenhet men också för att balansera energier, kan man säga. Det är detta som brukar kallas karma (sanskrit = gärning) och benämningen är urgammal och kommer från hinduistisk tro, men begreppet förekommer t.ex. också i Buddhismen men även i Kristendomen - i Bibeln står det: "Vad man sår ska man skörda" (Galaterbrevet 6:7). 

Som kuriosa kan jag berätta en lustig liten historia: för några år sedan kom en man fram till mig och bad om pengar. Jag hade en tjugolapp i fickan som jag överlämnade. En kort stund funderade jag över om vad han tänkte använda pengarna till och om de skulle vara till positiv nytta. Någon dag senare befann jag mig i samma område och tanken på tiggaren dök upp och jag funderade då på begreppet "som man sår får man skörda" och i samma ögonblick jag tänkte detta får jag syn på något i gräset några meter framför mig. Då jag böjer mig ned och tar upp det som såg ut som en tjock cigarett, visar det sig vara några sedlar som var hoprullade, ca 100 kronor. Där fick jag mitt svar så tydligt som man kan önska sig.

Karmabegreppet
Även om förklaringarna av karmabegreppet skiljer sig något mellan de olika religiösa traditionerna är den bakomliggande tanken den samma. Den definieras som orsak och verkan av en handling, eller att de val man gör definierar de upplevelser som själen måste genomgå för att bringa klarhet i vad gärningar och tankar skapat. I karmiska samband finns förlåtelsen och förståelsen. I processen får vi möjlighet att gottgöra, förlåta och blir förlåtna. Och man har alltid möjlighet att påverka sitt karma genom att påverka tankar och gärningar. Det finns en missuppfattning att det skulle röra sig om bestraffning och vedergällning. Inte alls, man kan säga att det är en mekanism som gäller överallt i syfte att bygga visdom och det leder till fullkomlighet. Livet är i sin natur mångsidigt och ur ett högre perspektiv finns inget gott eller ont eftersom allt är ingredienser som bidrar till ett själsligt växande och är därför nödvändigt. Karma är något neutral och enbart et redskap för att lära och uppleva. I livsprocessen är bearbetningen av karma en förutsättning för att växa i mognad. Vi möter hela tiden olika typer av karma och det kräver olika betingelser. Detta är en del i varför vi lever åtskilliga liv för att vi ska uppleva en helhet i att vara människa. Ett liv innebär endast en liten del i ett större pussel.

Uppkomst av karma
Nå, hur kan karma uppstå? Det sker ständigt, det är en del av våra liv och det är en tidlös parameter som lagras i vårt inre. Själen dör aldrig, kroppen lever en kort tid, men själen är evig och med den följer vår karma. Det kan t.ex. uppstå ett karma vid en arvstvist - den äldste brodern får ärva allt och den yngre får inte ett smack. Den yngre brodern väljer att hysa agg till den äldre, ett negativt karma blir resultatet. Detta negativa karma utgör en obalans och det måste lösas innan föreningen mellan dessa själar kan frigöras. Ett annat exempel är om en rattfull person kör ihjäl en fotgängare. Dels uppstår ett karma mellan bilisten och den ihjälkörde men det uppstår också karma kring själva handlingen att köra berusad. Personen bakom ratten måste möta den omkomne igen för att lösa det negativa karmat. Detta exemplet belyser en grundläggande princip till varför vi återföds, varför reinkarnationen är ett oundvikligt faktum - vi kan inte bara lämna våra oförrätter bakom oss utan att ha förstått konsekvenserna och erbjudits möjlighet att skapa förlåtelse till dom vi skadat. Den omkomne behöver alltså möta rattfylleristen för att lösa sin del av karmat och kunna förlåta. Det här spelet pågår i stort sett från tidiga år till vi är klara med innevarande liv. Det är också en förklaring till varför våra relationer ser ut som dom gör och varför våra liv ter sig som de gör. Det senare är ett förenklat påstående då livets gestaltningar är oerhört komplexa och inslagen har sitt ursprung i individuella såväl som kollektiva handlingar. Karmabegreppet gäller även för nationer, folkslag, företag osv. Utöver det finns "fostrande" inslag och annat som vida övergår mänsklig förståelse. Mina rader berör enbart en ytlig aspekt och min kunskap är trots allt begränsad, men jag kan i alla fall belysa en del av det vi alla möter och skapa en grund till förståelse.

Släkten är värst
"Släkten är värst", är ett påstående vi ofta stöter på. En del av släkten finns i regel med oss stora delar av livet - kärnfamiljen, far- och morföräldrar, barn, svärföräldrar och så vidare. Relationerna finns där och oftast har vi inget val och vi blir mer eller mindre tvungna att ha ett umgänge med släkten. I synnerhet inom kärnfamiljen där vi som små barn behöver någon som hjälper oss och som förälder tar vi hand om barnen. Familjen som konstellation är ett utmärkt sätt att mötas ur karmasynpunkt - vi lever tillsammans i många år och har just inget annat val. Vi blir tvungna att leva med personer som under barndomen innebär ett tämligen nära umgänge med föräldrar och syskon. Utöver det tillkommer far- och morförälder och annan släkt, vars betydelse är mycket varierande. Men självklart kan också umgänget med släkten vara något man strävar efter och relationerna kan vara utmärkta och harmoniska. En blandad kompott är det vanliga.

Mycket ofta förenas vi i familjer med individer vi mött flera gånger i tidigare liv för att tillsammans reda ut det vi lämnat bakom oss, dvs. lösa karman. Ofta löser vi karman från flera livstider under livets gång med samma individ. Det vanliga är troligen att vi har positiva såväl som negativa karman till människor vi lever med i flera år. dvs. vi har haft bra och mindre bra upplevelser tillsammans. Självfallet kan även nya karman uppstå som kräver sin behandling, i innevarande liv eller i ett senare. I rimlighetens namn säger det sig själv att vi inte har möjlighet påbörja och avsluta alla karman under en livstid. Att lösa karma innebär mer eller mindre starka känslor och det grundar sig på konflikter men också positiva händelser med tillhörande känslor. Släktingar är individer vi i regel har mycket karma med och därför kan släkten uppfattas som besvärlig. Man ska inte glömma att karma är en del av en läxa men vi behöver också möta aspekten av olika typer av karman baserade på olika förutsättningar, t.ex. miljöer och roller. För dom som inkarnerat många gånger kommer uppleva sig själva i ombytta roller i familjen - far blir son, syster blir bror, bror blir maka och så vidare. Man ju vara glad att man inte kommer ihåg tidigare liv så tydligt och det säger ju sig själv att vi inte fungerat i vår tänkta roller om vi kommit ihåg att en bror varit son i en annan tid. Jo, undermedvetet finns vetskapen och i vissa skeenden lyfts känslor upp till ytan för att bearbetas i ett karmalösande, men det har de flesta ingen aning om. Och så ska det ju vara.

Egna synpunkter
Utan tvekan pågår en tämligen intensiv skolning av mig i livets skola och utan att jag medvetet ber om det får jag till mig olika lektioner, kan man säga. Det har beretts tillfälligheter för mig att studera hur karma påverkar människor. Dels hur de fått möta konsekvensen av sina handlingar i innevarande liv men även från tidigare liv. Berörda personer har ingen medveten uppfattning om att de möter konsekvensen av hur de behandlat andra människor och att de får uppleva det som deras tankar en gång skapat. Ofta förundras jag över att ingen annan ser hur tydligt det är, men berörda människor har en helt ytlig livsåskådning och därmed existerar inga karmiska samband för dom och övergripande samband i livet blir fördolda. De ser inga kopplingar och inser inte hur allt hänger samman då det helt enkelt inte finns med i deras bild av livet. Det har inget med intelligens att göra utan är avhängigt andlig insikt. Det får man hysa förståelse för eftersom det är en utveckling i var och ens liv och en andlig utveckling kan definitivt inte vara en del av allas liv. Det går inte att förena med en rad olika livsöden, livsuppgifter, allt har sin tid och vi har olika syften med vår vistelse här. Och jag vill åter tillägga att ingen är förmer än någon annan då var och en tillför något till helheten. I grund och botten vore det riktigast att värdera skillnaderna lika eller kanske ännu bättre - varken döma eller hylla utan bara vara en neutral observatör. Det sista låter allt för teoretiskt och den som kan göra det har i alla fall inte så mycket karmiska läxor att avsluta.

Hur kan ett karmalösande se ut?
När jag blickar tillbaka i livet kan jag med min nuvarande kunskap förstå varför jag hade vissa relationer och varför de utvecklade sig som de gjorde. Alla människor har band av olika karaktär till andra människor livet genom. Den enklaste vägen till att observera ett karmalösande är då det sker med människor som finns tillfälligt vid ens sida i livet. Med tillfälligt menar jag allt ifrån ett enstaka möte till flera år. Ju mer karma, desto mer energi krävs för att lösa det och det är tidsberoende.

Här finns alla möjligheter i livets utformning att skapa nödvändiga betingelser för att lösa det karma vi en gång skapat tillsammans med andra. Utöver nödvändiga känslor så spelas ofta scener upp som påminner om den situation som gav upphov till karmat. Eller tydliggörs vissa inslag som jag förmodar registreras av det undermedvetna för att lyfta fram de delar av ens medvetande som behöver aktiveras.

I mitt innevarande liv löser jag stora mängder karma, "du har ett arbetsliv ur den aspekten", sa en gång en klok, initierad person till mig. Eftersom jag lever mitt liv i tämligen hög medvetenhet betraktar jag ofta skeendet en bit ovan ytan och ser därmed mönster och samband som förklarar det som händer. Det gäller bland annat relationer. Med blicken i backspegeln förstår jag tidigare vänskaper t.ex. Ofta fattar vi tycke för en människa och det blir grundplattan för en vänskap. Vi blir intresserade av varandra och finner gemensamma intressen som blir en del av vänskapen som utvecklas. Vad vi inte vet är att oftast är dessa vänner individer vi haft konflikter med en gång i tiden, fientligheter eller på annat sätt länkats samman med då negativa känslor uppstått i samband med någon form av samröre. Nåväl, en vänskap uppstår och vi delar livet med varandra och det är nu karmalösandet pågår. Ett negativt karma kräver olika typer av känslor för att lösas upp. Naturligtvis känner jag inte till detta komplexa spel annat än översiktligt men det räcker för att känna igen mönstret och hur det upprepar sig. Men det finns nästan alltid en eller två personer som är riktiga vänner och de består då det finns så starka positiva band. Det är en annan och vacker aspekt av livet.

Med vänner delar vi upplevelser av olika slag under delar av livet och de känslor som en gång skapat karmat blottläggs och bearbetas. När negativa känslor blossar upp, t.ex. ilska så sprängs en negativ koppling i sönder. Grälar vänner så är det ofta ett gammalt karma som ligger till grund. Gamla känslor förintas i nya på ett balanserat vis. Magnituden är proportionerlig mot storleken på den händelse som en gång utspelats, dvs. ju starkare karma, desto starkare känslor. Jag förmodar att det också går att sprida känslorna i tiden och på så vis lösa ett svårt karma under flera år istället för en kortare, intensiv period. Det beror ju på så många omständigheter och här finns en organisation som vida överstiger mänskligt förstånd. Som vänner följs man åt genom åren till man en dag är klara med varandra och då går man åter skilda vägar. Det som hände en gång och förenade är nu borta - det negativa karmat har lösts upp, allt är förlåtet och en balans har uppstått som är neutral. Därmed blir vännen ointressant, ni har inget mer att tala om och vänskapen rinner ut i sanden. Eventuellt skiljs vännerna åt vid en intressekonflikt eller något av mild art (så att inte nytt karma uppstår) så man upphör att tala med varandra. Det händer också att man förenas på nytt liksom för att rensa ut karmarester och avlägsna det sista för att sedan för gott skiljas åt.

Om man ser tillbaka i livet och börjar i barndomen så har nästan alla haft en bästis, någon som man alltid skulle leka med. Man umgicks i ur och skur och tycktes vara för alltid förenade. Men vänskapen upphörde så småningom om och det är som det ska vara. Vänskapen hade fyllt sin funktion och det som förenade hade upphört att existera. Och efter ett tag så fanns där en annan bästis och så upprepar sig samma visa. I vuxen ålder brukar vi däremot inte byta vänner lika ofta även om samma process sker även då. Det finns naturligtvis variationer på detta och det är inte ett schema som slaviskt följs. Kom ihåg att en del vänner är sanna vänner och de försvinner inte.

Senare i livet får vi partners. Från tonåren attraheras vi av det motsatta könet (och vissa av sitt eget, som bekant) och relationer uppstår. Även här finns en potential till att lösa upp gammalt karma. Precis som i vänskap lever man tillsammans men med andra känslor. Vänskapskänslor är positiva känslor liksom kärlek är det. Det är en väg att lösa karmat liksom negativa känslor kan vara det. Sexualakten är också en väg till karmalösande. En person som tycks leva ett promiskuöst liv kan i å för sig ha en del att lära sig utav det, men det kan också vara frågan om någon som löser mycket karma. "Det var som vi alltid känt varandra", hör man ibland folk säga lyriskt om sin nya partner. Allt verkar himlastormande bra men så en dag tog det slut. Det verkar så obegripligt när allt verkade stämma så väl och så plötsligt var det som luften gått ur alltsammans. Det rörde sig med stor säkerhet om en relation vars stora syfte var att lösa karma. Det kan röra sig om en kortare relation eller årslånga äktenskap. Mer eller mindre svåra karman att lösa. Självklart finns det andra aspekter med våra relationer såsom att lära sig livet med andra människor som lärare och elever av helt andra skäl.

Naturligtvis löser vi karman alldeles utmärkt på alla platser vi vistas genom livet, från dagis till äldreboende och därtill ska vi inte förglömma de enklare karman vi löser vid snabba möten - ett meningsutbyte på en parkeringsplats eller en medresenär på en turistbuss. Möjligheterna är nästan oändliga och det sker dagligen.

Egna erfarenheter
För några år sedan gick jag en kurs där en av de andra deltagarna var en man jag här kallar Mårten. Vi var bara en handfull i kursen och sågs ett tiotal gånger per år över en helg utöver en veckas sammankomst under respektive två somrar. Mårten och jag pratades vid då och då men vi var ganska reserverade mot varandra. Det var ganska neutrala samtal och det märktes att vi egentligen önskat att vi sluppit det. Även om ingen visade det tydligt fanns det en underliggande motvilja mot varandra utan synbar anledning. Vi hälsade endast kort på varandra och det hände att vi undvek att möta varandras blickar så vi slapp hälsa. Han hade en otrevlig ovana att avbryta folk mitt i en mening, vilket irriterade mig och det gladde mig då jag fick säga åt honom på skarpen att låta mig prata klart en gång. Ja, i den stilen var det och han fann säkert något han ogillade hos mig. Vi hade förenats för att lösa karma helt enkelt. Vårt umgänge såg ungefär likadant ut under två år tills vi skulle ses vid ett kurstillfälle under en vecka i Uppsala. Eftersom vi alla bodde för långt bort för att pendla så fick vi ordna boende i Uppsala. Jag ringde runt och fick det sista rummet på ett litet pensionat i sista stund. På måndagen när kursen skulle börja infann jag på vid pensionatet för att hämta nyckel. Det var en stund innan expeditionen skulle öppna och jag satt mig ned för att vänta i solen. Plötsligt ser jag Mårten komma strosande ur en annan del av pensionatet. Spontant ropar jag på honom samtidigt som jag blev förvånad att finna honom där då det fanns en rad andra övernattningsmöjligheter i staden, men tydligen skulle vi sammanföras nära varandra. Vi hade därefter sällskap till och från kursanläggningen om dagarna utöver en tämligen intim samvaro under dagarna med föreläsningar grupparbeten med mera. Till en början var det ganska spänt oss i mellan och vi argumenterade en del över småsaker. Jag visste mycket väl vad det var frågan om och därmed tog jag gärna lite "fight" med honom för att underlätta karmalösandet. Det rörde sig enbart om smånyanser i tonläge, obekräftade synpunkter, ögonkast och liknande. Men det dök upp allt fler positiva stunder oss i mellan - Mårten kunde vika sig dubbelt då jag berättat något roligt då vi satt en grupp vid ett fikabord, han visade sin uppskattning då jag avbröt en lärare som var alltför rörig i sin framställan osv. Även jag började finns positiva sidor hos honom allt eftersom karmat minskade sin inverkan då det minskade. En förlösande stund var då Mårten, jag och ytterligare en person tittade på en informations-DVD som hade väldigt roliga inslag. Vi skrattade såg vi fick tårar i ögonen och vi delade denna positiva stund tillsammans. Att skratta tillsammans med andra är kanske det bästa sättet att ladda ur något negativt.

En månad efter denna kursvecka skulle vi sluttentera det vi lärt oss i Uppsala och vi var åter på vår sedvanliga kurslokal på hemorten. Då jag kliver in i vestibulen sitter Mårten där och han är angelägen om att möta min blick och hans ansikte sprack upp i ett hjärtligt leende, han skakar hand med mig och är utan tvekan glad för att se mig. "Hur har sommaren varit", undrade han och var språksam på ett sätt jag aldrig hört tidigare. Det vanligen ganska återhållsamma Mårten riktigt sprudlade och visade värme. Även jag tyckte det var kul att se honom och visst fanns det en extra energi av att få betrakta varandra på detta positiva vis och bara det gav kraft. Kursen var då över, liksom karmalösandet och vi kunde se varandra på utan ett negativt skimmer från ett karma. Vi har inte sett sedan dess och det behöver vi inte då vi löst karmat och det finns inget behov att förenas igen.